Aftonbladet – 29 januari 1859, sida 2

käre Bernt, är ju så förnuftig och belefvad och hederlig att det icke skall vara mycket svårt för en sådan karl som j att förstå att vi, ett par fattiga bodbetjenter, icke kunna lemna ut några pengar, när en af herrarna sjelfva betalt spannmålen., aDumhufvud! inföll en af de andre bönderna, den mäktige: mannen Olle i Bjelkeboda, och slog banden i disken så att det klang genom hela: huset. . Vi äö karar att kasta pengarna i synen. på både er och Holten. Det är inte för hackorna som vi gjort oss besvär: vi ha kommit hit för attlära Holten huruledes en handlar med folk och huruledes folk, när de blifvit bedragna, handlar med sådana småkaxar som han Men hvad vill j ta er till, då herr Holt ej är hemma — och jag försäkrar er att han icke är hemmal Nå, det ska vi se åt! Här är allt mer än en. af oss, som har axel att bända ett tag med mot dörrn... Vi ska börja med bodkammarn. Det behöfs icke något våld... Se. här — gossen öppnade dörren. till den ifrågavarande kammaren — finner j någon ?, Låt oss gå in en i sändert föreslog Bernt Karolusson. Jag går först, och har han gömt sej i eller under gängen, så skall jag nock plocka fram honom. Sådana der herrar plär vara så måttligt höga 1 hågen, när det blir annat ljud i bjellran än då de:sjelfva pingla med henne. , Bodkammaren undersöktes utan resultat. Nå, hvar har han sin egen kammare? Gå förut! Och fins han inte der heller, så bär det å till kontoret och så genom alla rummena ända opp på vinden och ända ned i källarn. Vi ä herrar på täppan — så mycke j vet — och kommendera marschen som vi villa Darrande tog :en af gossarne ljuset och gick uppför trappan, tätt i hälarna följd af de tung