Aftonbladet – 26 januari 1859, sida 3

och ait nan nu nade erinrac sig Versiga TOTOallandet..i Ordföranden framställa, derefter till Ödberg några frågor angående korgmakeriarbetaren Andersson i Mäster Si 3 -fänd samt angående den förut omförmälda skrifningen af mantalsförteckningar samt sporde: honom derefter: hvilka osanningar det var, som Lönnborgs skulle hafva utspridt om honom, och hvilka förmådde honom att flytta? j Ödberg svarade, att de osanningar han låsyftat vore deras inför polisen aflagda vittnesmål, men att dei naturligtvis icke var dessa, som bestämt honom Au flytta, utan hans farhågor för mantalsskrifningen samt den omständigheten, att grannarne i allmänhet vore dåligt folk. Ordföranden erinrade Ödberg, då han här åter ville infalla i bedyranden om :isin oskuld, att det ej vore värdt, att han deklamerade, utan borde han endast svara på framstälda frågor; och!sporde honom ordföranden derefter, hvarföre hans mor flyttat från hr Westin. Ödberg genmälde, att hans mor berättat, att värdinnan, mamsell Stenberg, skulle. hafva tillsagt br Westin, att han borde till någon erisam person byrå ut det rum, som fru Ödberg begagnade, emedan far miljen Ödberg var så talrik; och han sjelf, Ludvig Ödberg, alltemellanåt var synlig derstädes. Enkan Hultqvist skulle också ha sagt till hr Westin, att dei skulle bli så bra, bara fru Ödberg komme derifrån, Ordföranden: I poliskammaren har du sagt, attfru Sederholm vore egentliga orsaken till afflyttningen. Ödberg: Huru är det möjligt? Min mor, har aldrig talt om fru Sederholm. Jag visste ej hvad hon hettq förr än jag fick Köra hennes namn i polisen, och jog har endast sett henne två gånger, sedan jag flyttadd från hr Westin; efter hvad jag tror var det i Maj månad, och sedan -ar jag aldrig sett henne och har aldrig talat med henne. Pigan har jag deremot set en och annan gång. Ordföranden: IT polisen har du yttrat, att du hört öfverstinnans pigor säga, att hon var elak. Ödberg: Det var min mor som omtalat, att pigorna sagt så åt henne Ordf.: Rökte du någon cigarr på måndagen? Ödberg: Nej, jag röker mycket sällan och har en dast någon gång fått en cigarr af gossen Herman. Sjelf har jag aldrig köpt någon. Ordf.:: Visste du på hvad sätt öfverstinnan blifvit mördad? Ödberg: Kanske gossen hos br Westin yttrade något5om att hon hade blifvit slagn i hufvudet. Ordf.: Brukade du alltid gå på krogarne så flitigt som dagarae näst innan du blef häktad? Ödberg: Vi plägade-gå på Silfverskåpet och till Engströms, då ingenting-fanns att göra vid Riddarholmen. Ordf.: Söp du alltid lika mycket-som de här sista dagarne? Odberg: Nej, men jag hade dessa dagar ingenting att göra, och så gick jag och köpte stöflor. och var hemma hos min mor; och så gick den, dagen, och si den andra, utan att jag kom att göra någonting. Ordf: Men du söp ändock mer än vanligt? Ödberg: Åhja, det gjorde jag; men Gud bevare mig ändock från att jag skulle ha tagit del i någon sådan. handling. Ordföranden uppläste den del af polisprotokollet som upptog Ödbergs första berättelse inför polisen on sina förebafvanden de -här ifrågavarande dagarne och hvilken väsentligen skilde sig från hans senare uppgifter, så att han t. ex. sagt, ait han ej ibågkom, att han varit hemma hos modren på måndugen, samt att han yttrat, det han möjligtvis var på teatern om aftonen. Ödberg: Jag blef så förskräckt, då jag häktades. att jag i första häpnaden icke ihågkom :alltsammans: Ordföranden fortsatte uppläsningen af polisprotokollet och Ödberg medgaf, att -han haft dessa från hans senare berättelser stridiga uppgifter, hvarpå ordföranden frågade hur det var möjligt, att han kunde vara så glömsk, då han väl bort bättre ihågkomma händelserna strax efter, än nu sedan en lång tid förflutit? Ödberg: Jag hade ej reda på mig alls; men jag vill ha sanningen fram, bara jag får dra mig till minnes. Ordf.: Hvar var du, mellan kl. 3 och 4 på måndågseftermiddagen? Ödberg: Vid Riddarbolmshamnen. Ordf.: Du säger att du ej kom hems till din mor förr än kl. 3, till 5. Ödberg: Ja, jag tror att klockan var närmare fem. Ordföranden vände sig nu till pigan Boklund och frågade henne huru hon kunde säga till gardisten Östberg, då de följdes från Mangelsons bod, att hon trodde det öfverstinnan var: borta? Boklund kunde ej bestämdt påminna sig att något sådant varit på tal, men om så varit, så hade hon möjligen sagt, att hon ej visste om öfverstinnan var hemma eller borta. Ordf.: Du plägade ju veta då öfverstinnan skulle gå bort? Boklund: Ja. Ordf.: Huru kan det då förklards, att du trodde henne vara borta? .Böklund kunde härpå icke gifva något besked, ocl på fråga, om hon sett uppåt fönstren, svarade hor nej. De i går omförmälda vittnena blefvo nu förekallade. — Det gardisten Berg åtföljande kompaniombu let förklarade på fråga, att Bergs frejd vid rege mentet vore ganska god: Ordföranden svände sig till Ödberg och frågade om han hade något .jäf att anföra emot vittnena. Ödberg: -Ja emot Wallin, för han har ljugit på mig. — Men då ordföranden erinrade, att Wallin nm mme att aflägga vittnesed, förklarade sig Ödberg ke hafva något a t invända mot hans hörande. Vittnena fingo nu aflägga eden och blefvo derpi af ordföranden erinrade om dess vigt och betydels: samt uppmanade att icke säga något annat, än dt med säkerhet visste; men icke heller fördölja DA af hvad de kände. Derpå hördes först mamsell So fia Wilhelmina Stenberg, som jemte sin syster eger let hus, der fru Sederholm sedan -17!, är tillbak: hade bott, och berättade hon på framställda frågor itt hon ej haft något egentligt umgänge med frv Sederholm, utan att de blott någon gång vexlat besök; då de haft något ärende till hvarandra. Hon hade icke kännt fru Sederholms förmögenhetsförhållanden, amtorlunda än att hon hört fru SederHoln. perätta, att hon en gång. förlorat: allt genom er orand., Mamsellerna Stenberg hade under sommacen bott på landet, men den 15 Nov. hade vittnet vid middagstiden kommit in till staden och kl. 5 på ftermiddagen skickat sitt folk tillbaka till landet. så att hen under aftonen och natten varit ensam emma, Hennes våning var så belägen, att vittnet ån ett fönster i stenhuset kunde se ända in till verstinnans sängkammare, då. ljus der var uppAndt? Som en dröm ville hon minnas, att 00 bett det lysa i fönstret kl ckan 5 eftermiddagen. Ungefär kl. !; eller !,;:6 hade vittnet gått in till ru Högström, som bor så, att hon har sitt fönster nigt emot fru Sederholm. Då hon. dit, inkom, låg ru Högström i fönstret, stödd på armarne. Som ittnet hade ett ärende till henne, så kom bon icke t fråga om anledningen dertill, hvilket måhända est hade skett. Nu lemnade fru Högström fönstret 1 satte sig på en stol att simtala med vittnet, som e fäste någon vidare uppmärksamhet vid saken t andra morgonen, sedan det blifvit bekant i set, att, fru Sederhölm var död, hade fru H. fört tnet till minnes, att hon hade stått i fönstret, då tnet inkom; samt berättat att Hon sett ett ljus på bordet hos fru:S., och att der stått ett fruntini.r i brun kappa och mörk hatt, sädik öfverstinnan; it frå H; ansett det vara hon.,; Bredvid hade.stått n qvinna med halsduk på hufvudet, samt till höger n karl med sidan vänd åt fönstret. Han hade varit lidd i yllehalsduk och en något hög kaschett. LjuAA RE ER EA ST SE a