Aftonbladet – 26 januari 1859, sida 3

vittnet anledning till den förmodan, som om fru 5ederholm varit på väg in till sin sängkammare och dervid mötts af någon derifrån utkommande, som gifvit benne dråpslaget. Det föreföll vittnet, som: hade fru Sederholm kommit in i salen och tagit af sig samt skolat gå in i sängkammaren, derifråg mördaren då : utkommit: Den öfver hufvudet liggande schalsnibben föreföll vitthet att ha blifvit:öfverkastad sedan, ty eljest borde den-ha varit blodig om den legat der då blodet strömmade ut. Vittnet var närvarande då banden till mössorna afklipptes, men tyckte sig redan förut ha sett att blodet kommit. från halsen. Ordföranden frågade hvad pigan Bokltnd haft för händer, då mamsell Stenberg på morgonen inkom till henne. Boklund förklärade sig hafva hållit på att ömsa kläder, emedan hon på morgonen gått ut i samma drägt, i hvilken hon sofvit under natten. Harctmakareenkån Hedvig Kristina Högström bördes derefter och berättade, att hon bor snedt öfver gården, :så att hon fråh sitt fönster kan se in i öfverstinnans kök. På eftermiddagen den 15 Nov. hade hon hållit på ;att klistra sina fönster, hvarmed hon börjat något före kl. 5. Vittnet, som sjelf icke hade ljus uppe; såg dervid att det lyste i fru Sederholms fönster. På det. snedt för fönstret stående köksbordet stod ett ljas och vid hörnet af bordet syntes en mansperson, klädd i mörk rock, kulört halsduk samt en. mörk mössa, mera hög en låg. Derjemte såg vittnet ett fruntimmer, som hon precist tyckte var öfverstinnan sjelf. ; Fruntimret var klädt i mörkbrun slängkappa, ; alldeles sådan som fru S.-begagnade; gren om hon hade: väderhufva eller hatt, derpå var vittnet ej säkert. Hon hade emellertid biifvit styrkt i sin förmodan att det var öfverstinnan, emedan hon. hos personen iakttagit några för öfverstinnan Sederholm egendomliga gester och rörelser. Fruntimret stod vänd emot bordet och bredvid stod en qvinna, hvilken äfven var mera kort än lång och hade halsduk på hufvudet. På bordet framför sig hade de haft någöt föremål, som förekommit vittnet vara en smörklimp, och vittnet hade dervid tänkt: Se der har öfverstinnan nu köpt smör, och den der karlen har burit hem: det,. Vittnet hade sett alltsammans ganska tydligt under en tid af, som hon tyckte, något öfver 5 minuter, hvarefter halfgardinerna blifvit af någondera af qvinnorna dragna före. Numera, sedan vittnet fått höra omtalas det ullgarn, som öfverstinnan lemnat till pigan Boklund, var det hennes fullkomliga öfvertygelse att det föremål, som hon såg på bordet, var det ullgarn som pigan skulle gå bort med, och vittnet styrktes så mycket mer i sin förmodan att det verkligen var fru Sederholm hon:såg, som klädståndsfrun Sabelfelt sett öfverstinnan komma hem vid 4-tiden och då talat med henne. Pigan Boklund, tillfrågad, förnyade sia förra uppgift, att öfverstinnan kommit hem kl. 1. Hon, pigån, hade sedan sutit i köket och lagat på en listmatta, och vet ej af att. matmodren vidare var ute. Skomäkaremästareenkan Mara. Katrina Fultqvist berättade, att hon i sområs blifvit ånyo anstäld hos lir Westin, för hvilken hon tillförene i något öfver ett års tid hushållat, tills hon till följd af sjukdom nödgades lemna tjensten. Det var i slutet af Augusti månad som hr Westin skickade bud på henne och anmodade henne att änyo öfvertaga hans hushållving. Då vittnet kom dit, var fru Ödberg ännu qvar och bodde fortfarande i det af henne begagnade rum till början af Oktober. Men hon hade redan då frånsagt sig hushållningen. Vittnet tog den likväl icke om hand genast, ty den bestreds för tillfället af en fru Albertina. Vittnet hade någon gång sett att tillialade Ödberg, liksom de andra bröderna, plägade belsa på modren. Sedan modren afflyttade hade hon sett honom två gånger, då han gjort besök hos hofintendenten, mön det sista besöket ville hon minnas var temligen långt förr än mordet föröfvades. Öfverstinban Sederholm hade vittnet icke sett på måndagen. Senast såg hon henne, efter hvad hon tror, torsdagen föregående vecka Ordföranden: När fick ni först höra mordet omtalas? Hultqvist: På tisdagsmörgonen, då jag passerade förstugan, såg jag pigan stå der och se mycket ledsen ut samt hörde henne yttra: Det här är besymnerigt, hvarpå jag svarade: Jungfrun är välej den örsta, som öfverstinnan hundfilar opp. Jag sade så, y hon var redan denstredje pigan öfverstinnan haft sedan jag kom dit, och jag gick derpå min väg, utan utt någonting vidare yttrades. Först längre fram på förmiddagen fick jag höra af sveperskan, att öfverstinnan hade blifvit mördad. a Ordföranden: Huru tillgick det på onsdagen, då Öd berg Besökte hofintendenten ? ö . Hultqvist! Det var vid middagstiden så der mellan 1 och 2, då jag stod och lagade mat, som jag hörde ågon komma, och frågade, hvem det: var, hvarpå Ödberg, som inträdde och tycktes vilja gå direktein till hofintendenten, yttrade: Det är jag.. Jag sade lå: Ludvig får inte gå in, förr än jag frågat, hvarpå han kom in i köket och sade ungefär så här: Jag fick höra att öfferstinnan skulle vära mördad, och let var en stor folksimling i porten; derföre gick jag app för ait böra hur det gått till. Jag anmälde ho10m derefter hos hofintendenten, som svarade: Be adnomi komma in, hvarpå hån gick in och var en stund. hos hofintendenten. Jag såg då han gick, men -äålade-ej vid honom; På qvällen, strax efter det klockan ihgt sju, och jag stod i spisen och gräddade plättar, yckte jag mig höra någon bulta på dörren, men som det fräste i pannan och jag ej var säker om jag hört rätt, öppnade jag icke. Men så hörde jag det bulta en gång till, och då gick jag att öppna, fast jag var mycket rädd, liksom alla i huset. Jag frågade: Hvem är det? och såg,. då jag öppnade dörren, benen på en karl, som gick uppför trappan. Han svarade likväl ej, och det är. mycket möjligt, att han ej hörde min fråga, ty den yttrades mycket hastigt... Men jag var nyfiken ätt se hvem det var, och sade derföre: nJag går ej in förr än jag får veta hvem det är Den tilltalade svarade då strax: Det är jag, och jag fann nu, att det. var Ludvig Ödberg: Hvad tänker Ludvig på, sade jag till honom, som skrämmer folk på det här viset? Jag är så rädd att jag: knappast kan stå på benten, Han svarade då: Jag tänkte få lägga de här rockarne i vindskontoret.. Men som jag hade tillstängt kontoret, så svarade. jag, att. det var låst, och han bad då,oatt få lägga rockarne når ohstans,, hyarpå jag sade: Ja, Ludvig kan lägga dem i skrubben, så kan hån komma igen. och -hemta dem i morgon. Såsom anleduing, hvarföre han kommit, yttrade han att det blef ej någon resa af elter, något dylikt. Jag kunde icke märka, alt han var yfverlastad; ty han var ej röd 1 ansigtet, vtan såg mera ängslig och blek ut. Jag gick staan ir till hr i g talade om det för hoera, så sade : ör iman tala om på polisvaktkontomen ni, får inte gå förrn i morson bitti, för i 11 skall bi vara hemma båda tvä. Men strax derpå bultade poliskommissarien Jäderin på, och vi talte om alltsammans för honom; Gardistenkan Lönnborg, som derpå inkallades, beättade, att hon bott i Nybergs grind i 10 är. Garen Berg har sista året bott henne,då han t permitterad.. Ödberg, it hennerckomaehderkd af Berg, hade inneboti hos henne ungefär sden: Var Ödberg begifren på starka drycLönhvorg: En och annan gång syntes han väl nå got ankommen, men ej till öfverdrift. Fan lemnåde pengar, som hån förtjent, till mig efterhand att förvara. Br : re Särskilt derom tillfrågadt, förmälde vittnet sig ej hafva iakttagit någon förändrng i hans lefnadssätt