Aftonbladet – 26 januari 1859, sida 3

w Penningebristen. Det hör till de resande teatertruppernas traditioner, att när man gästade i Finland: öfre bygder hade folket så ondt om penningar, att direktören måste taga ortens produkter i byte för inträdesbiljetters Der lopp ett resande teatersällskap åtminstone icke fara att svälta ihjäl; om det icke skar guld med täljknifvar, så fick det desto mera skära öst och kött. s Att man nu och i Sverge är nödsakad att taga varor i stället för penningar, synes af följande tillkännagifvande i tidningen Hvad har händt?? som utkommer i Luleå. I anledning af den svåra penningebrist, son är rådande bland allmogen i orten, har ut gifvaren valt ett mindre format för billigar pris. Ländtmannavaror emottagas öfven i u: byte i stället för mynt! Vi hoppas för vår kollegas skull att han: beredvillighet möter erkännande; att-allmo-gen rätt talrikt måtte infinna sig vid tryckeriet med en: hjelke för en hel årgång oe! en-sparre för en half, med tjäder och ori och renstekar och allt annat godt som Norr land producerar. sm Sammansvärjningen å Olaes på Hörnet. Frukta icke, värde läsare, det är ej fråg: om någon anläggning emot könungen af Neapel, eller mot per-capita-röstningens fiender. elletsmot Hösten, som inkräktat på Vintern: välde. Det är blott de hedervärda ladugårdsegarne på norrmalm; som sammangaddat sic mot de vällofliga bryggarne på samma mal. Det är således ett inbördes krig mellan borgareoch bondeståndet i Stockholm. Denna gång är det icke könungamakter eller aristokratien som frammanat och underblåst ståndssplittringen. Man har icke förmärkt, det ringaste spår af någon politisk intrig i affären, så att öfverståthållareembetet ha: sofvit lugnt, och man bar ej hört omtalas skarpladdade gevär och framkörda kanoner. Tvisten mellan de båda korporationerna, son eljest broderligen dela vinsten af norrmalmsboernas törst, handlar om priset på draf. Jag skulle säga er precis hvad draf är. or jag rätt visste det. Men jag känner deron endast hvad som står i nya-testamentet angående den förlorade sonen, som återkom til! sin faders: hus: och begärde att blott få ät: draf med svinen. Nu för tiden lärer mar icke gifva draf åt förlorade söner; åtgånger skulle -blifva för stor. -Man ger den i stället åt korna, för hvilka det lärer vara en tärde les smaklig rätt. : Så mycket vet jag ytterligare om draf; son att bryggarne producera den och sälja den åt innehafvare af ladugårdar. Under den dyra tiden som varit hafver: stegrade hrr bryggare priset på draf fill 3 rd: för tunnan. Ladugårdsegarne klagade icke. ty de insågo att när säden var dyrare kunde bryggarne ej bibehålla det gamla priset; och sjelf-a togo de skadan igen genom att:stegra mjölkpriset. Men nu börja korna att blifvä för mycket gifmilda, allmänheten får sig erbjuden mer mjölk än den vill köpa, priset faller från 24 till 18 sk. kannan; ergo, och då. sädespriserna äro lägre än förr, böra bryggarne nedsätta priset på drafven;: Så räsonnera mjölkproducenterna. Men bryggarne ha icke velat gå in på detta. Då hafva ladugårdsinnehafvarne, hvilka bättre än man skulle ha kunnat föreställa sig det och bättre än mången klass, som anses stå öfver dem, uppfattat betydelsen och gagret af en bland den moderna verldens och tidens starkaste drifkrafter: associationen; gjort ett meeting, för aitgpå engelskt vis öfverlägga och fatta resolutioner, hvilka skulle meddelas bryggarne. Sammanträdet. hölls förl: lördags: afton å Claes på Hörnet. Samlingen bestod af 30—40 personer. Det utsågs en ordförande och sekreterare, allt i så god ordning som vid något sammanträde på börsen. Det infann sig ett ombud från några ladugårdsegare -utanför södra tullarne för att höra om ladugårdsegarne på norr vore sinnade att åstadkomma en förhöjning i priset å mjölk, i hvilket fall mjölkproducenter på söder gerna ville dela rofvet. Nej, svarade honom den som sammankallat mötet, med sitt sunda förnuft kommen till insigt om en af statsekonomiens unde: årtusenden ifrigast bestridda satser, nej, det kunna icke vi bestämma; vi ämpa bara öfrerlägga om medel att erhålla billigate fode: åt kreaturen. Det är uträknadt att-när drafven kostar rår tunnan, går födan åt en ko i Stockholn till 34sk. om dägen; och då kon i medeltal ger 2 å 2!,kanna mjölk, -som nu gäller 1t sk. får egaren bra liten behållning. De församlade beslöto således enhälligt Mt de icke kunde komma ut med att-betala mer än 2 rdr tunnan för drafven, att-de skulle gifva bryggarne detta tillkänna, och attde skulle föda sina kor med gröpe intill dess att drafpriset blefve nedsatt. Der stå nu herrar bryggare medv svi draf. Den lärer icke kunda användas till annat än foder. Skola de slå ut drafven eler slå, at på priset. . Decha redan valt den senare utvägen; men, såsom alla makthafvande; stanna! vid en balfmesyrj i det-att de bestämt priset till 27, rdr tunnan. Ladugårdsinnehafvarne stå fast vid sina resolutioner, korna måste finna sig vid den nya matinrättningen, lagen har ingenting att säga mot ladugårdsegarnes tofliga soppösition:. Allmänheten blir neutral deu vet icke hvilkendera partens åsigtom drafpriset som är riktigast; men vinna ladugårdstgarne seger, så skall allmänheten kanhända passa på och göra ett monster-mceting på La: dugårdsgärdet iör att öfveretiskonima öm att afbålla sig från mjölk tills priset blir nedsatt till 16 sk. kagnan.