Aftonbladet – 24 januari 1859, sida 3

Läroverkskomitåns betänkande. (Forts, från N:o 16.) De motiver, hvarmed komiterade beledsazat sitt förslag till undervisningsplan för dem. som icke studera klassiska språk, äro af följande: lydelse: Samma, i vetenskapsodlingens och den nyaro inJustriens utveckling grundade behof, som i de flesta siviliserade länder framkallat åtgärder för bibringanlet af en mer eller mindre fullständig realbildning, har hos oss föranledt den förändring i skolornas organisation, som försiggått genom gymnasiernas och :ärdomsskolornas sammanslående mnmied apologistskoorna och samtliga dessa läroverks förening till en vildningsanstalt. Högst ofullkomligt skulle likväl det lermed afsedda ändamålet vinnas, om den reala unlervisningen skulle förblifva endast, för att så säga, :n negativ sida åf den klassiska och icke tillika utveckla en sjelfständig, för densamma egendomlig; ositiv karakter. Om män från en med följdriktiget och sammanhang uppgjord unde: visningsplan sorttager just de ämnen, som vid dess uppställande och utbildning tjenat till medelpunkt, kan det återstående föga eghä sig att utgöra ett tillfredsställande helt för sig. Z s. 4 Frånskiljer man vid undervisningen för vissa lärngar stäödiet af de klassiska språken ifrån de öfriga vidundervisningen förekommande läroämnena, så uppkominer derigenom, i komitens tanke, det oefter: gifliga behofvet att i ersättning gifva ät dessa Iärjungars undervisning en öfvervägande styrka i andra imnen, och deraf åter måste, så vida dennå under? visning skall förtgå såsom ett sammanhängande helt, nödvändigt uppstå en annorlunda Ordnåd undervisnoingsplan, en slutföljd, hvilkens sanhing också finnes vara i andra länder öfverallt erkänd och tillämpad. Att de läroämnend, som hufvudsakligen miste vara utmärkande för realbildvingen och gifva den sin styrka äfvensom sin egendomliga prägel, äro matematik och naturvetenskaper jemte nyare språk, är omisskänneligt: Under all denna omvexling, som realbildningens organisation inom olika länder i öfrigt företer, råder en stor enstämmighet i det hänseende, att blånd skolans särskilda läroämnen jbst de nyssnämda anses vara de för denna art af bildning mest utmärkande. En annan omständighet, som gör, att realbildningen nödvändigt måste lida, om den, utan egen karakter, sammanföres med den klassiska, och, jemkad efter dennas fordringar, blott bildar, så att säga, ett bihang dertill, är den, att en stor myckenhet af lärjungarne på realsidan vanligen hafva endast en kortare tid att egna åt sin skolundervisning. Realbildningen, som redan derigenom måste vara den klassiska olik, att den behöfver en annan medelpunkt för sammanfattningen af sina läroämnen, skiljer sig således från densamma äfven derigenom, att här måste på en kortare tidrymå för en stor del lärjungar sammanträngas det väsentliga af hvad för skolundervisningens ändamål erfordras. På grund. af dessa förhållanden har komiten ansett sig för den reala afdelningen böra föreslå ett i jemförelse med föregående undervisningsplan förökadt antal: lärotimmar imatematik, naturkunnighet och de nyare språken, äfvensom för öfningen i teckning; och på samma gång sökt bereda en med större raskhet fortgående utveckling i vissa delår af dessa 1äroämnen, än som -på den klassiska sidan eger rum. Bland de ofvan angifna, för-denna art af bildning mest utmärkande läroämnen intager obestridligen matematiken det främsta rummet. För den mate matiska undervisningen är också timantalet betydligt ökadt och större än för något annat läroämne. Derigenom, och då det icke mera för lärjungarne på reallinien är ett tvång att följa dem på den klassis ska sidan och i sin fortgång hämmas af dessa 6e3 nare, hvilka åt ifrågavarande ämne icke kunna egna så mycken tid, har det blifvit möjligt att bereda de