Aftonbladet – 21 januari 1859, sida 2

Om det moraliska i handelsspekulationer. (Efter Economist.) Den talangfulle parlamentsledamoten för Edinburgh, hr Black, har nyligen uti ett i Glasgow hållet intressant föredrag fästat uppmärksamheten. på det moraliska eller. .omoraliska i handelsspekulationer, och sammanfattat sin teori derom i följande sats: En välordnad -raskhet ochföretagsamhetsanda utgöra det kommersiella framåtskridandets lif; men om det gifves en lärdom, tydligare än någon anvan inskärpt af de senast inträffade stora konkurser, så är det den, att säkerheten ligger i vidhållandet af en rättmätig affärsverksamhet. Ingen menniska, hon må. vara minuthandlare, grossör eller bankir, har någon moralisk rätt att vara så rask och företagsam, att han drager det för hans rättmätiga aftärsverksamhet erforderliga kapital derifrån för andra ändamål. Denna sats anse. vi innefatta allt som är af nöden till praktisk ledning för den rättmätige köpmannen; men då ganska många vådliga förvillelser äro gängse bland praktiska män i fråga om spekulationer, så torde det ej vara olämpligt att de här angifna principerna bestämdt och hvar för sig utredas, Spekulativ handel skiljer sig ifrån hvad hr Black här kallar rättmätig endast i beloppet af den risk eller osäkerhet, som dermed är förbunden — i företagets nyhet eller oförsökta karakter. All handel är i mer eller mindre mån spekulativ, och, hvad som här än mera hör till ämnet, utan ett i strängare mening spekulativt företagande kan man ej tillförsäkra sig någon ny handelsvinst. Det enda sättet att söka bereda sig en sådan är att våga en förlust; man kan ej pröfva behofvet af en vara utan att deraf anskaffa ett belopp, ej sällan för en kostnad, som blir ganska känbar i fall artikeln skulle komma att sakna efterfrågan.: Alla beräkningar öfver t. ex. trafiken på en projekterad: jernväg äro spekulativa, och om beräkningarne äro öfver. drifna, kan-kapitalförlusten: bli förfärlig, Å andra sidan innehåller nästan: hela ledningen af äfven en regelbunden industrirörelse spekulativa . elementer. Manufakturisten, som lyckas, skiljer sig hufvudsakligen från manufakturisten, som misslyckas, genom användandet af ett bättre omdöme i afseende på tiden och priset för inköpet af materialier och den sort han vill producera. Det är just i de osäkra omständigheterna — sannolikhetsbete RA pre nn