Aftonbladet – 21 januari 1859, sida 2

än ord sade: Gå på du, sätt ner varan för att få bästa pris du kan — Mossen är god lärmästare, men vi ä honom för slugal, Naturligtvis, yttrade Hjelm i en ton, som tillkännagaf ett bestämdt beslut, naturligtvig kunna bergarne af ett sådant fartyg, eller af hvilket fartyg som helst, icke gå sin bergar lön förlustige, rederiet och dem det mera vederbör må krångla bäst de behaga; och derföre är min mening att om de här männen, hellre än att sjelfva sköta sin sak, vilja öfverlemna den i våra händer, böra vi bjuda dem en andel, som kan anstå både dem och OSS. Vi måtte väl icke göra något anbud alls, svarade Holt, vinnan vi sjelfva varit inne i Lysekil och sett hvad det är för ett fartyg som blifvit uppbringadt. i Ja, det är fullkomligt i sin ordningi, tillade Moss. Men hemligt mumlade han till Flolt: Hvad tusan tänker du på, som vill släppa karlarna. ifrån dig — de ska minsann cke slita ondt om anbud. Kanhända gubbarna vilja vara så snälla ich gå in i boden så länge, yttrade Hjelm, och ta ett glas i förväg, medan jag får språka ett ord med herr Holtl Gubbarne tyckte icke illa om uppmaningen, itan funno sig befogade att genast följa den, jelfva icke mindre angelägna. att få utbyta ina tankar på egen hand, Och nu blef ett pratande och disputerande um pris och anordningar, billighet och klokct och, framför allt, om nödvändigheten att cke fästa sig sjelf annorlunda än att banden, m så behöfdes, lätt kunde lossas. Holt och Moss påyrkade enständigt att ans udet borde vara lågt, för att sedan efter bes of påökas. Hjelm, som aldrig blef het, höll nu på att rdentligt koka öfver, (Forts.)