Aftonbladet – 21 januari 1859, sida 2

de af vinningslust, är det väl meningen-att de här första arfvingarna vilja sälja åt oss sin insats i partiet? . Till patron Hjelm, jal rättade en af karlarne, , Det Hlir sak samma, mina vänner — herr Hjelm och jag utgöra ett. Håhå, det få vi väl se, när det kommer till anbuden och uppgörelsen. Ja jar, tog Moss till ordet, det är väl icke så att flyga på heller! Supponerar att j nog mins hvilket satans klamamus det. blef, när för ett par eller tre år sen just en sådan sak var i fråga. När anparterna voro sålda-och fartyg och last skulle på offentlig auktion, dä — hast du mir. gesehen — kommer både kapten och besättning farande från Helsingborg. De hade gett fartyget fan, när de trodde att ingen räddning stod till; men när de fått höra omtalas att det räddat sig sjelt och sen blifvit uppbringadt af. ett par dugtiga karlar, ville de ha sitt fartyg. igen, och så reste både första och andra arfvingarna och deras. arfvingar — jag menar dem som köpt af de första — med fartyg, kapten, besättnin; och hela tutten till Göteborg, der målet tog så lång tid, innan det blet utrddt, att fan vete om det någonsin blef utredt... Och-jag supponerar att det icke vore omöjligt att det kunde gå den här gången på samma sätt. Vid de sista orden blinkade Moss åt Holt och Hjelm. Ja, se så der kan det gå, när det kommer till styckel, menade Holt, som var en lättfattlig man. Den der affären blir minsann icke lätt att sköta, och hvem vet hvad man kan få i behåll, när fisken blifvit fjällad. och rensad. Vid dessa ord skulle man ha sett huru de båda fiskrarne nickade åt hvarandra, i det de drogo munnen till ett leende, som tydligare