Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 2

. Jo, det ser visst så ut, Men dina egna ord ha väckt mig på den tanken att du befinner dig 4 vissa villfatelser, som din mera erfarna vän kan råda dig uti Emilia teg. Se så, lite mod,, återtog Majken, det blir dig bättre.sedan! Vi sitta ju nu så förtroligt mellan soffan och kakelugnen, den bästa platsen i rummet — man kunde frestas att byta alla möjliga förtroenden vid en så lugn hamn. Du tror då, Majken, att du kan komma att hålla af mig? Visserligen är jag ännu isomliga fall ett barn... Begge de der sakerna äro säkra, men du är ett präktigt barn, och du kan blifva den allra präktigaste qvinna, som någon man vågat önska sig. . Nå väl, du,... Emilia borttorkade tårarne och upplyftade hufvudet... Om jag skulle säga dig allt? Jag har aldrig talat så här förtroligt med Thorborg. Men så är hon också icke förlofvad. Just det, då jag deremot är liksom jag varit fru i minst fem år. Tala således! Längtar du hem, vantrifs du i skärgården och fruktar du att kärleken till din man icke skall förmå besegra dessa känslor ? Nu vantrifs jag icke. Och med mamma brefvexlar jag så ofta, att det nästan är detsamma som om vi dagligen träffades.n Således icke det... Nå, är du sjuk då — har du måhända några enskilta förhoppningar, som sätta dig i oro? Var uppriktig ... Ack, nej, jag har.icke ett sådant hopp. Men hvad kan då sätta dig i den feberaktiga, oro, som du i eftermiddag visat — några ord af mig framkallade den, och det vore illa, om jag icke kunde:-lugna dig... Din mans helsa är god? Fullkomligt. S Ochhanslynne haringauppbrusande afbrott?;!