Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 2

Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent). Slut från gårdagsbladet. Läsaren känner nu generalen v. Plehwe i ans oförsonliga passion, i hans oböjliga och måaktiga egenvilja, i hans hela väsen, lika barmhertigt mot politiska som andra mot: fåndare. Huru denne man under ministeren fanteuffel-Westphalen huserat . uti. provinsen reusseh; huru han, med tillhjelp af sitt.anang och sina verktyg, öfver en af de mest atelligenta provinser i preussiska staten utopade sitt ve victis, såsom hade han varit en rämmande eröfrarey huru han vågade susendera lagarnes kraft och för sitt herrskarerd fordra ovilkorlig lydnad — derom gifver et återstående af Nekrologernay de. underaraste upplysningar. På det mest rasande och obändiga sätt föroro militäroch civilmyndigheterna i provinen Preussen mot dissenterna och de fria föramlingarne. General v: Plehwes, högrachand ar polispresidenten Petersi Königsberg, hvilen sedermera såsom regeringspresident i Minen fortsatte sitt ofog till dess han för några eckor sedan blef af prinsen-regenten afsatt. fen det verkliga herraväldeti nämde provins töfvades i fem års tid af ett smutsblad, Der önigsberger Freimithige, redigeradt af Emil sindenberg, denna beryktade person, som en ång för qvacksalveri och en annan gång för åldsam utpressning af penningar undergått era års tuktbusstraff och dessutom blifvit jömd att mista nationalkokarden, d. v. s. nedborgerlig ära och hedersrättigheter. Denna f brottmålsdomstolen för ärelös förklaade och under polisuppsigt ställda individ yranniserade hela provinsen. Allt ifrån den id, då herrarne Lindenberg, Peters och v. lehwe uti intimaste entente cordiale sammanerkade, dervid den ur tuktbuset lösgifne och inder polisuppsigt stälde straff-fången likväl ar den som. med sitt :skandalblad protegeade och beherrskade de båda andra medlemnarne af triumviratet, datera sig den ost: reussiska reaktionens ridderliga dåd, i det lenna reaktion humera kände sig mäktig nog ör att sätta sig sjelf öfver lagen och sina notståndare utom lagen. — Dess raseri var, om :sagdt, hufvudsakligen: riktadt mot de reigiösa fria församlingarne; som under detta egemente hade att lida osägliga misshandingar och orättvisor. Defria församlingarnes nedlemmar blefvo, formligen behandlade! såom bestraffade tjufvar, tjufgömmare, lideriga qvinnor, falska spelare och annat gement pack, som vid hvarje stund på dagen eller natten måste vara beredda på att öfverfallas och icke kunde visa sig på något allmänt ställe. Under hvilka fredliga tak medlemmar ut de fria församlingarne måtte fredligt besöka hvarandra, så dröjde det icke länge innan polistjenstemän och gensdarmer voro på stället för att anteckna de närvarandes namn och skingra, sällskapet, vare sig att detta var sysselsatt med en måltid, ett sällskapsspel elerett oskyldigt samtal. På samma sätt blefvo rikyrkliga familjer, hvilka i en viss offentlig rädgård hade gemensamt tagit plats vid ett bord, för att liksom andra gäster vid sällskapligt samspråk dricka sitt öl och åhöra konserten i trädgården, hvarför de betalt sin entr, i den öfriga publikens åsyn af polisbejenter uppmanade att genast begifva sig bort, och om de vägrade, blefvo de på ett sensaion uppväckande sätt förda i häkte: i Detta skedde bland annat på en pingstlag år 1849, då till den fria församlingen rörande qvinnor med, sina barn och ogifta jvinnor uti den framför Friedländerthore beägna Saxescher Theegartenspråkade i harmös glädtighet vid sitt kaffe eller ostpreussiska dicke Milch, såsom seden, är i Königsberg å denna dag. Plötsligen inträngde poliskomnissarier och sergeanter i trädgården, mönstrade borden: och uppmanade med barsk ton nedlemmarne af den fria församlingen att senast stå upp och lemna trädgården. Då vittnena till denna våldsbragd protesterade leremot, reqvirerade polistjenstemännen ett nilitärdetachement från vakten vid stadsporen, och med dettas tillhjelp utdrefs alla till len fria församlingen hörande gäster från sina platser samt fördes såsom fångar till polishäket. — Mödrar med gråtande barn på sina arnar eller vid handen, aktningsvärda matroor eller jungfrur, som tillhörde stadens ärara familjer och bland hvilka äfven befunno ig fruar till preussiska officerare, måste, likt semena brottslingar vandra mellan en stark nilitäreller poliseskort den nästan en half nil långa vägen från den offentliga trädgårlen till polisfängelset, genom de af spatseande uppfyllda stadsgatorna, för. att efter nåyra timmar ånyo släppas lösa. En vidare unlersökning. eller klase blef. i följd af lenna : händelse. försigtigtvis icke företagen; nen under polisens och den königsbergska eaktionens skydd tordes den ofvan omtalte Emil Lindenberg icke-blott straffiös utan säser om erkännsamhet och belöning, med smutiga tjvickheter och anspelningat ur den. usaste sfer offentligen .skymfa bildade och akade fruar och flickor, makar och döttrar. till oreussiska medborgare!! ae Ytterligare ett, om .möjligt ännu -mera uppörande--exempel: På efterhösten 1850 beann sig en afton den fria församlingens klocsare och budbärare, -Tiessen, en . gammal iråns many-ensam-med hustru cch dotter i in lilla stuga. Tiessen satt vid bordet