Aftonbladet – 12 januari 1859, sida 2

(Insändt.) Om Stockholms befästande. Man bör med skäl förundra sig öfver att lenna, i så många afseenden vigtiga fråga vunnit så föga uppmärksamhet af tidningspressen, oaktadt anledningar icke saknats att ipptaga densamma till närmare granskning. Det förslag, som af den för frågans behanding nedsatta komite blifvit afgifvet, är visserigen ännu ej så offentliggjordt att, detsamma kan blifva föremål för ett allmännare bedömande; men så mycket är dock kändt, att nämde förslag afser att omgifva hufvudstaden med en: kedja af detacherade; utaf sten uppförda, till större delen stormfria verk, hvilkas antal ryktesvis uppgifves till 30 å 40. — Man finner sålunda. att det är en särdeles storartad och dyrbar befästningsplan, hvarom här är fråga, och att för dess utförande nationens tillgångar komma atttagasi strängt anspråk — måhända långt öfver alla beräkningar. Visserligen borde man haft anledning förmoda att, innan en sådan vidsträckt befästningsplan blifvit för nationen framlagd, de individer derutaf, som genom sitt yrke och i öfrigt vetenskapliga bildning bäst äroi tillfälle att kunna bedöma densamma, varit i tillfälle att yttra sig åtminstone i sjelfva hufvudsaken, nemligen öfver ändamålet med och behofvet af en sådan befästning, huru olika åsigterna om sjelfva utförandet deraf än kunde vara; men så har beslagligtvis icke förhållandet varit. Det är fara värdt att flertalet militärer — deribland många mycket upplysta och erfarna — snarare ogilla än gilla en sådan befästningsplan, åtminstone hvad de åsigter beträffar, som synas ligga till grund för komitrades utlåtande i denna sak. Ett bevis bland många andra häruppå är den från trycket nyligen utgifna, med signaturen G. E. försedda broschyr i ämnet, och hvars författare, en både insigtsfull och högt uppsatt militär, helt öppet och afgörande förkastar hvarje plan för hufvudstadens befästandes Att många andra lika skickliga och erfarnä, om ock med mindre: politiskt mod begåfvade militärchefer dela hans åsigter, kan icke bestridas, och man behöfver blott vid. något lägligt tillfälle öppna en diskussion i ämnet för att finna detta påstående bekräftadt. Ref. tillhör dock för sin del icke dem, som så obetingadt ogilla förslaget om hufvudstadens befästning, men han erkänner villigt, att det förslag härtill, som af komiterade blifvit uppgjordt, icke synes bonom medföra de garantier, särdeles hvad landets allmänna försvar beträffar, som af en sådan befästning skulle kunna beredas. — Att, såsom författaren till förenämde broschyr gjort, vilja förneka värdet och behofvet af hvarje befästning invid hufvudstaden, är enligt ref:s tanke lika oriktigt som att tro, det man, genom en sådan befästningsplan som de komiterades, skulle kunna tillförlitligt trygga staden mot ett oförmodadt fientligt anfall. Atthufvudstaden icke blott till sitt eget skydd, men för hela landets säkerhet, behöfver genom befästningar stärkas, lider intet tvifyel; men att dessa befästningar då måste ställas i närmaste samband med det rörliga eller lefvande försvaret, är lika obestridligt. Vore det blott att välja emellan ett befästningsförslag, sådant som de komiterades, och emellan en sådan försvarsplan för landet, som broschyrförfattaren antyder, då föredrager ref. för sin del den senare, såsom mindre vådlig och mindre kostsåm, än det förra. Det är dock anledning att förmoda, det båda två utgöra ytterligheter och att det riktiga ligger uti en sammanjemkning dem emellan. Om det svenska folket vore hvad det borde och kunde vara, så behöfdes visserligen icke några solidare eller s. k. permanenta befästningar vid en sådan, för ett kraftfullt försvar å öppna fältet lyckligt lottad punkt som Stockholm, förutsatt att vår krigsstyrelse i tid vidtagit alla behöfliga åtgärder för detta försvar; men redan för besparing af menniskolif och öfriga krigsmedel, äro befästningar äfven för en sådan position behöfliga, oaktadt fältfö: ansningar eller jordverk på de festa punkte::.a deraf borde vara tillfyllestgörande. Då broschyrförfattaren så obetingadt omfattar systemet för det s. ks centralförsvaret och icke fäster någon vigt vid de hinder mot ett fientligt anfall, som ett kraftfullt försvar af NE Irsta EIS E RR ARR