Aftonbladet – 12 januari 1859, sida 2

språkens studium. Men så mycket förmår en lärare naturligtvis icke. Han bör således icke låta missleda sig deraf, a!t en lärjunge med förstånd och kunskapslust i allmänhet, äfven utan fallenhet för ett visst ämne, också i detta kan förvärfva sig en viss kunskap, isynnerhet om ban deri får begagna ledningen af en skicklig och nitisk lärare; han bör snarare: förebygga, att ej undervisningsverket blir — ett tröskverk. All duglighet och nitälskan är i och för sig någonting förtjenstfullt och berömligt, och att denna heder i allmänhet tillkommer Upsala :katedralskolas lärarepersonal, bestrides förmodligen af ingen. Men orätt gjorde skolans styrelse, om den af lärjungarnes antal. åt hvilket den kan fägna sig, droge-d:n slutsatsen, att ett sådant förtroende betecknade ett obetingadt bifall till läroverkets beskaffenhet och läseordning), ty blott härom tala vi denna gång. Det är en känd sak, att föräldrar och målsmän, som åsyfta barns och pupillers allmänna humanistiska bildning — och dessa föräldrar och målsmän utgöra flertalet — önskade en i åtskilliga punkter annorlunda beskaffad läseordning; men hvad är för dem att göra? De äro bundna af ekonomiska och lokala förhållanden och nödgas låta sig bestämmasaf dessa. 3