Aftonbladet – 12 januari 1859, sida 2

Du får nu möta honom. Pappa ber att du går ner och dricker en toddy med dem i hagen. Hvad i all verlden säger du! Månne far kan ha förstått att någon lycklig vändning är i görningen? Det är ogörligt. Om jag haft ett brödstycke för ett par tre år sedan, då han var vänligt stämd emot mig, skulle det ha gått bra; men tyvärr gled tiden förbi, och när brödstycket kom, var det liksom en olycka satt sig i hvarje knuft. Medgången hade kanske icke varit nyttig för dig... Men går du nu ner eller ej? Jag är tvehågsen. Jag kan vara kall som is i tjensten, men utom den har jag varmt blod i ådrorna, och om man förolämpar mig mer än skäligt, så ...n n.. så måste du ändå bära det, såväl för Majkens skull som derföre att din egen sena:te handling ställer dig på den fot, att du måste vara undfallande. Gudmar började gå fram och åter på golfvet: Majken hade bestämdt i sinnet att möta mig här i morgon. Blir det nu ytterligare brytning, så kommer hon icke, och då vete Gud när vi härnäst träffas. Käre Gudmar, gå nu ej längre och fundera — tag ett raskt beslut: skynda dig ner i hag.n! Och tro din lilla Thorborg, att undfallenhet är det enda du med fördel kan begagna mot farbror Moss!y Fromma lilla barn — den reslige brodern slog sin arm omkring den smärta varelsen, som han ofta betraktade med helt moderliga känslor — du är mycket för god för oss, och jag begriper aldrig hur du här kunnat växa upp sådan. Hur kunde jag här växa upp annorlunda? Gud såg att pappa och äfven du behöfde vård — var icke mamma bortal Men jag, somuppfostrats af klipporna och hafvet och,