Aftonbladet – 11 januari 1859, sida 3

möda och arbete ..., Me ännu lefya de gamle oudar, och det skall allt låta spörja sig. Godt ory nog i son min: kontrollör med tiden kanske ... satan iden foten, aj, aj ... Majken borde bli kontrollörska. Mitt lam kommer väl att dö som vestal bland klipporna — jag sericke rätt hvarifrån någon passande Rolf skulle komma till skön Thorborg. Apnat slag var det i sillfiskets dagar: då funnos här utströdda alla slags herremän utefter kusten, och vadkungen sjelf kunde icke ha varit för god åt jungfru Liljedagg. Under det vår kapellpredikant sålunda språkade med sig sjelf, hade han slagit sig ned i den brunmålade länstolen, som blifvit utsatt i hagen för hans beqvämlighet. Medan han försjunker i sina funderingar, skola vi taga reda på ett och annat rörande hans lif och omgifning. Det var på en torr och solbränd udde som det rödmålade kapellet med sitt predikantboställe låg. Och smått var alltsammans: udden, kyrkan och bostället — och smått var det äfven med inkomsterna. Men huru det var, räckte det ändå till, ty liksom sjön gaf sin enskilta tribut i fisk och fågel, så gåfvo de få ståndspersonerna, med berr Moss i spetsen, så rikliga skänker på årets tre offerdagar, att kapeilpredikanten, stående -för altaret, der gåfvorna nedlades, en kel timma höll på att buga och nicka, ty efteb alla kaptenerna kommo fiskrarne och barner, och så gick det från den stora bankosedigim ned till riksdalern, tredalern, plåten, tolfiällingen och styfversslanten, som den fyra ås tultingen frambar. Alla älskade ogement. de gemene. pastorn, som drack med far, bjöd mor på kaffe och hade alla fickorna fulla med pepparkakor åt barnen, då han kom från Sanne marknad. : I någon egentlig fattigdom hade således ej