Aftonbladet – 11 januari 1859, sida 3

rättvisligen i sin egenskap af herde borde kommendera en hel hjord, blott har en enda fattig gumse att kommendera, och den hundsfotten sätter sig på köpet upp emot min myndighet och finner mina klippor för magra. Och dotter min sen, som jag i fåvitsko skulle döpa till Thorborg och tänkte göra till en verklig qvinna, en urtyp för nordens gamla sköldmör, — jo hon blef allt en Thorborg hon! Nej, se Majken det är annat slag, det är ruter i tös, och derföre kallar jag henne också min sköldmö. Thorborg borde ha hetat Majken och Majken Thorborg: detskulle tagit sig bra ut... Men nu är det som det är — liljedöft och morgondagg kantänka! Nåja, Lammet är nyttigt och godt — det är ett snällt lam — men ingenting att gräla på ien barsk stund ... och kommer icke Trollet. eller Kklockarn eller någon annan kristen själ, bär det rakt in i bäcklefjäll. E Denna monolog hölls af den gamle kapellpredikanten, som, linkande omkring mellan Thorborgs hage och en liten mager gräsplan derutanföre, benämd gumsens sommarnöje?, höll på att förarga sig till en attack af sin vanliga gallfeber, hvilken dock på det hela var oskyldig nog, om jemförelse skulle egt rum med det slags gallfeber, som intog vår vän Moss, då icke hela hans hus i rättan tid stod på tå för honom. ; I fordomtimma skulle pastor Guldbrandson sprungit in och sjelf satt lif i de sofvande, men nu hade han under sjelfva sommarvärman råkat få ett anfall af sin gamla gikt ifoten och fick derföre nöja sig med hvad endast rösten kunde uträtta. Ålderdom — dumt tyg! mumlade han. Ålderdom i tån och ungdom i hufvudet :ingen harmoni! Menniskan är ett vanskeligt ting. Jag undrar just när det som bäst varit hafver? Jag kan ej påminna mig annat än