Aftonbladet – 11 januari 1859, sida 3

Om läsordningen i Upsala katedralskola. Det är ej endast genom sitt disciplinära system som denna skola intager en plats för sig inom det svenska läroverket. Den har ännu ett annat för sig högst utmärkande drag. Medan nemligen under de senare åren det stora missförhållandet emellan den åt de gamla språkenoch den åt skolans öfriga läroämnen anslagna tiden blifvit i någon mån rättadt och ett något naturligare förhållande hä uti börjat göra sig gällande vid de öfriga läroverken i landet, qvarstår inom Upsala katedralskola latinet ännu i hela vidden af sitt gamla herravälde. Vi berättade häromdagen, att skolkomiten föreslagit tillsammans 36 timmar i veckan ensamt åt detta språk, och komiten har sannerligen ej styfmoderligt behandlat det, snarare tvärtom, såsom vi inom kort torde blifva i tillfälle att visa. Men detta timantal är dock e fullt hälften af den td latinet upptager i denna mönsterskola för våra latinvurmar. Af ett meddelande, som vi erhållit från en med denna skola väl bekant person, och hvilket vi här nedan införa, synes, att latinet i Upsala katedralskola med ej mindre 1074, timmar i veckan inkräktar på hela lärotiden, medan tyska och franska språken på den klassiska linien afspisas med tillsammans 20 timmar i veckan. Huru det är möjligt att vederbörande kunna tillåta en sådan, ej blott mot all rimlighet, utan äfven mot tydlig skollag stridande läseordning, att fortfarande ega kraft, skulle vara svårt att fatta, om ej tillika vore kändt att denna skola erhållit ettslags privilegium exclusivum på att strafHöst ignorera skollagens bestämmelser: På samma gång vi fästa våra läsares uppmärksamhet på de märkliga uppgifter vår insändare meddelar, måste vi dock inlägga en reservation mot den af honom uttalade åsigt, att de gamla språkens studium, för att kunna med framgång studeras vid universitetet, måste vara grundlagdt i skolan. Vi tro ej för vår del på en sådan nödvändighet, om vi också ej dela deras åsigt, som anse deras fullkomliga uteslutande från elementarläroverket nu genast möjligt eller ens tjenligt. Det är oss dock en glädje att se, det författaren gör så betydliga medgifvanden, som dem han gör, och hvilka böra hafva så mycket större vigt, som de komma från en person som är ibland de mest kompetenta att döma i en fråga af srt orten rote INR