Aftonbladet – 11 januari 1859, sida 2

Faderns hjertliga och kraftfulla: Välkom men hem, mitt Majblomster — supponerar def blef för långsamt i grannriket? gjorde henne dock i verkligheten mera förskräckt än den mulnaste panna, den strängaste blick och de kärfvaste ord skulle hafva gjort. Denna ljuflighet i tal och röst visade att pappa Moss — för att begagna hans eget språk — fått något nytt i kikaren, och det var vida värre än hvarje annan tillökning i det bittra groll, som han hyste mot jaktlöjtnanten. Under tiden hade herr Holt, med den ledighet han förvärfvat under sina resor, redan uttryckt en hel mängd vackra saker. Men ingenting i hans ansigte röjde det slående intryck, som der varit märkbart vid första åsynen af Emilia. 5 Herr Moss gaf vid handen den upplysningen att Holt kunde föra upp hans dotter, medan han sjelf gaf några order ute på gården. å S Genast var Holts arm artigt utsträckt, men Majken påminde honom att de befunno sig bland skärgårdsklipporna, der det icke lönade mödan att skjuta bort sitt krut i onödan. Här, sade hon, äro menniskorna så praktiska, att det hushållas med allt, till och med med artigheterna. Men jag tager mig friheten göra mamsell Moss uppmärksam på att det fins ett gammalt ordspråk, som :säger: Nya tider, nya sederb Rätt fyndigt,, menade Majken leende, men jag tager mig i min tur friheten göra herr Holt uppmärksam på en annan sak: De nya sederna kunna icke föregå de nya tiderna Slagen i första partiet! förklarade Holt, i det han stannade för att låta sin unga värdinna stiga först genom dörren. Men var Majkens förvåning stor, så blef fru Beate-Maries förvåning — hon, som spått