Aftonbladet – 11 januari 1859, sida 2

Under dylika omständigheter tyckte her Moss att det var en ganska angenäm gunst a ödet att skicka bem hans dotter just i rätte ögonblicket för att hbjelpa de nya planerna til! stånd. Att sätta i fråga Holts benägenhet och tack: samhet vid möjligheten till sådana utsigter kunde aldrig komma i Moss hufvud. Här vidlag söpponerade han ingenting. —Om emellertid hans blod då och då svallade u:p vid tanken på att Majblomstret ställt sig under den förhatlige jaktlöjtnantens hägn. så mildrades denna känsla betydligt vid tanken på att det just varit han, älskaren sjelf, som fört henne till den tilltänkte rivalens möte. Ja, detta var en sådan skön -hämd, att Moss önskade sig vara ensam för att få skratta ut af fullaste hjerta, hvilket naturligtvis icke kunde ske i närvaro af Holt, som ännu icke tänkt sig in i den ära, köpmannen ville bevisa honom. Så som det nuvar, förnams emellertid en förundransvärd friskhet i lynnet, hvilken uppstegrats ända till munterhet, då hemmets brygga blef synlig. Se här, , mamma — betrakta mig! sade Majken, som nu i full toilett (en grön sidenrock med dyrbart spetskrås, brosch, armband och all annan -grannlåt) trädde inför modrens ögon i sjelfva köket. Kära. du, låt mig blott släppa fågeln ner i grytan — jag vet ju icke om pappa och hans främmande ätit middag, då de komma ... Se så, nu gå vi in..... day du, detta är då just i pappas smak! Men du kan göra det än bättre, om du hänger jå dig den bolländska guldkedjan med klockan, som du fick i fjol. Det blefve ansedt som en särskilt uppmärksamhet för hans tycke.