Aftonbladet – 11 januari 1859, sida 2

ord: Du har icke hört någotfrån kapellgården ? Icke det minstal Men här rodnade den goda frun vid minnet af sitt tilltänkta morgonbesök. Hvad behöfver du blifva röd i synen som en tupp för den frågan — kuriöst minsann! Supponerar du icke har några hemligheter för din man? Nej, Visst ickel Jag rodnade derföre att jag, ifall Majkeu icke kommit hem i dag, ärnat mig dit Du 7 aJa, jag min vänb Du — du?n Kära gubbe, icke behöfver det vara någon fiendskap mellan mig och Thorborg? Hör på, Beate-Marie! Det finnes saker som skulle vara obegripliga, ifall de icke vore rent af omöjliga. Du känner min vilja i frågan mellan Gudmar och Majken. Försök aldrig lägga ditt minsta finger, der jag lagt min hand! Är det spröket rent nog? Fullkomligt. Men jag vet att både gubben Guldbrandsson och hans dotter längta efter oss. Din brytning med din gamle vän har djupt gripit honom. Säger intet om den saken — har sjelf haft mina ryck af längtan, Men nu tänker jag sätta sakerna på klar fot. Jag ärnar mig sjelf i afton till kapellgården. Hvad hör jag? Af bvilken anledning? 7 Min gis — åter gick det på. den ljufva tonen —jag vill ej dölja för dig att jag har mina planer. Jag bar alltid tyckt att en man bör göra hustrun till sin förtrogna, notabene om saken icke ligger öfver hennes horisont: supponerar sådant var Herrans mening, då han stiftade äktenskapet. a ge Min bäste vän, dröja vi icke (nu för länge