Aftonbladet – 8 januari 1859, sida 3

från att anse mig ofelbar isen del ömtåliga frågor! Men deremot förnekar. jag bestämdt, deh den: åsigten tänker jag hehålla hela min lefnad, att samvetet kan komma i strid med le pligter, som, vi. uppfylla, icke genom fri vilja, utan såsom verktyg åt en laglig makt. Akta dig; Gudmar 1 Vill du: erkänna dig sjelf: som blott och bart en lagparagraf? Riktigt: en lefvande lagparagraf,som dertill icke eger ens-den frihet, som; finnes vid andra lagparagrafer, nemligen att..de kunna tydas på flera sätt... oMen detta ämne jaga slutligen? bort det glada leendet på: dina läppar öch den ljufya blicken i dina ögon, min älskade Majken! Åh nej, svarade hon, och den friska bjerte-. klangen i hennes röst tillförsäkrade älskaren att hennessinnesjemnhet ej: blifvit: störd, åh nej, vi hä ju ofta fört lika allvarsamma samtal. Du och jag skulle icke kunna, härda ut med. den romaneska-: kärleken, der man talar och lefver :på. blott: känslor och.sålunda uppdrifver dem tillett sjukligt pjunk, hvilket-är motbjudande för förvuftet.: Men medan vi tala om känslor — jag tager dem nu, förstås, I annan mening — äro också de bannlysta från vden -lefvande lagen? Nej, min egen vän, .känslorna äro någonting helt annat. Jag skulle i vissa falll kunna lida alldeles förskräckligt vid tanken på att uppfylla en svår skyldighet, men sedan jag fullgjort den, skulle jag ej -häfva något. att förebrå mig. Låt oss ;då lemna detta ämne, som du! sade, och i stället -tänka på hvad par skall: säga om min oväntade hemkomst, och låt oss bestämma huruvida du bör gå iland eller icke. Den saken är redan bestämd på förhand. Så fort du sjelf, min vänamöy satt foten på bryggan, vänder jakten sin kösa åt annat håll. Jag bar. många jern i elden.