Aftonbladet – 5 januari 1859, sida 2

att han nu stod på bar backe. ,Men nu har jag en planp, tillade han, att berga mig, om jag bara hade en liten summa att komma mig före med. Huru mycket behöfver du då?, Tio banko., Det skall du få. Men det vore roligt att veta, hvad det kan vara som man behöfver ett så litet kapital till. Jo.jag skulle bara resa till Westerås och söka skarprättaretjensten, ty den är ledig. Aspiranten hade förut varit skräddare, om vi minnas rätt. En afrättning i ett annat län verkstäldes af en fånggevaldiger. Efter välförrättadt värf begärde. och erhöll. han af den länsman, som öfvervarat. exekutionen, ett fördelaktigt vitsord om sitt sätt att verkställa den. Då han kom till Stockholm, visade han betyget för en tidningsreferent och bad denne skaffa ini tidningen loforden.-— Men hvartill skulle.den puffen tjena, svarade referenten; det lär ändå ingen menniska komma och anlita herrn om arbete. Skarprättaren i Stockholm — en man med anor och som berömmes för sin skicklighet — anlitades från andra län om bistånd och lärer med den humanitet, som är ett utmärkande drag hos skarprättarne, hafva efterkommit de framstälda önskningarne, undantagandes när man en gång visade sig knusslig om betalningen. Detta var hvad engelsmännen kalla en strike, ett sätt att truga sig till bögre arbetslön. Antingen det nu var denna strike ensam eller alla de brydsamma förhållanden sammantagna, i hvilka regentens onådighet försatt riket, nogaf, regeringen har i dessa dagar fattat och utfärdat till allmän efterrättelse ett beslut rörande skarprättares rättighet och skyldighet att mot viss ersättning. tjenstgörai flera lön. Den, som är intresserad af detta ämne, kan taga närmare kännedom om beslutet på annat ställe i bladet.