Aftonbladet – 5 januari 1859, sida 2

— Enligt skrifvelse från Amsterdam af d. 28 December har ännu icke någon underrät-) telse erhållits om ångfartyget Noörd Holland, lj som den 3 sistl. November afgick från Stockholm-och den 7 i samma månad passerade Köpenbamn. — Vid bortlottning af konstalster inom Bohus läns konstförening den 20 sistlidne December blefvo: j mindre än 116 särskilta num: mer utlottade emellan föreningens ledamöter. — Den så länge eftersökta, men hittills blott med ofullkomlig framgång uppnådda konsten att öfverflytta fotografiska bilder på tryckplåtar af metall eller sten, hvarmed ljusbilder skulle kunna. mångfaldigas för. billigare pris än genom omedelbar fotografisk reproduktion; hari ändtligen blifvit upptäckt förlidet år i England, der den blifvit föremål för två särskilta patenter och väckt allmänt uppseende. Uppfinningen är så vigtig för illustrationer till resebeskrifningar, artistiska, naturhistoriska, vetenskapliga. och tekniska verk ms. m., och: tycks så lätt tillämpad, att vi på ett annat: ställe i bladet införa begge patentbeskrifningarne, till tjenst för våra fotografer och litografer, så väl som. för: konstvänner och veten-l: skapsmän i allmänhet. — I dag har uti Riddareholmskyrkan serafimerringning försiggått efter h. ex. f. justitiestatsministern f. presidenten i Göta hofrätt friherre Lar Herman Gyllenhaal, utnämd till serafimerriddare den 4 September 1851; död den 22 December 1858. — Sjette häftet för förlidet år af Öfversigt af Vetenskapsakademiens förhandlingar har utkommit och innehåller: Ett problem angående koniska sektioner af C. F. Lindman; Beräkning af fasta landets höjning vid Stockholm, af dr A. E. Nordenskiöld; Nya skandinaviska lafarter;: af mag: K. J. Lönnroth; Sverges Proctotruper,af docenten C.-G.Thomson; Orthoptera och Hemiptera från Södra Afrika, af kand. C Stål; Conspectus generum Ophionidum Suecie, at stud. A. E. Holmgren; Bidrag till hvitbetornas naturalhistoria, af prof Alex. Möller, samt förteckning på gåfvor till akademiens samlingar, 0 Af ;Samling af upplysningar och underrättelser för landthushållare inom Vestmanlands: läm har nionde årgångens fjerde häfte utkommit. — — Från öch med år 1844 hade afrättningar varit sällsynta här i landet. Under de första åren af sin regering hade konung Oscar icke ens velat underteckna någon dödsdom. emedan han ansåg att samhället hvarken hade rättighet till: eller gagn. af att taga en brottslings lif. Vördiga presterskapet åberopade häremot judendomens regel: lif för lifb, och slutligen frångick konung Oscar-äfven sina principer om straff och -straffanstalter, eler modifierade dem åtminstone i den praktiska tillämpningen. Dock blefvo, som. sagdt, afrättningarne sällsynta, ty benådningsrätten ut öfvades i de flesta fall: Under tiden föll nästan alldeles i vanhäfd ett yrke, som förut vanligen räknat 24 eller 25 skickliga mästare. — På dem kunde bokstafligen tillämpas ordspråket: den enes död är den andres bröd; ty utan afrättningar kunde. de:icke lefva. . Dessa yrkesmän. voro nemligen skarprättarne. I deras nödsökte man en tid bereda dem lindring genom att låta dem taga afdaga hundar i stället för menniskor; men skarprättarne funno detta arbete förnedrande och omenskligt. De gingo undan, den ene efter den andre, till andra yrken eller till att möta dem, som de sjelfva skickat ur denna verlden. En skarprättare började blifva en raritet, en antiqvitet, egnad att uppstoppas: och förvaras i vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademiens samlingar af tortyrredskap, kopparmattar, trähästar och spöpålar. 4 Kronprinsen blefsförordnad till regent med full konungslig makt och myndighet, således med rätt att i -nådeväg bestämma öfver lif och död. Det visade sig snart att H. K. H: icke, såsom man hade trott, i det hänseendet hyllade ordspråket: leben und leben lassen. H. KE. H. afslog en mängd nådeansökningar. Skarprättareyrket skulle åter bli lönande och komma till heders, såsom en af royautåens imposanta emblemer. Vid dessa dödsdomar blef mången landehöfdingbufvudlös, i figurlig mening naturligtvis. Det fanns inga mästermän, och det var betänkligt att anlita fuskare. Man måste det dock på ett och annat ställe, men följden blef sådana ohyggliga uppträden som-att delinqventen icke blef-expedierad med mindre än fyra hugg., I flera län skyndade man att anslå tjensten. ledig. Det var vid den tiden som en-af våra ryktbaraste författare och älskvärdaste -menniskor en dag fick besök af en skolkamrat, som ban ej sett på 40 år och som han icke. kände igen. Den fordne lekkamraten såg fattig ut och helsade ödmjukt på herrn öfver den eleganta villan. : Har jag den äran att vara igenkänd?v frågade han. Nej, sannerligen; jag tycker mig ba sett ansigtet förr, men jag kan inte erinra mig .. Jo mitt namn: är N. N.. Jag hade äran vara skolkamrat med tit. i Clara. Åh titta inte hit, gamla vän. Har du blifvit.så högfärdig att du inte vill kännas vid brorskapet?, Gubevars, tvärtom, jag vågade intes... Såå, trodde du då att jag ade blifvit högfärdig! — Sitt nu ned och tala om hvad du haft för dig i så lång tid, som vi inte sett hvarandra. Ack, det har gudnås gått illa för mig. Och VO TA ORO ET RE vå KT JANA FR Ta ED