Aftonbladet – 5 januari 1859, sida 2

Jag får tacka herr Moss: för den första delen af en nöjsam afton! sade Holt förbindligt. Na, den andra delen skall icke bli sämre, supponerar jag. Hvad morgondagen beträffar; så hoppas jag att herr Hjelm, då han har sin unga hustru med sig,. bjuder oss på middag, I nödfall ha vi kapten Rasmussons hus, der jag alltid håller till. Jag fortfar att gå under herr Mossflagg! inföll Holt skrattande och med tydlig insinuation, Eycka då till präktig seglatsl mumlade gamle Gädda, i det han halade ned focken. Den, som seglar under den flaggen, får min själ inte vara så noga med hvart kursen sättes eller bry sig om vatt hålla utkik på småfnask... Han tör nog vara god den der, fast han är liten.s 5 KAPITLET, Emilias sista ressurs. Följande morgonen blåste en frisk kultje, hvilken sände sina behagliga fläktar in -genom de öppna fönstren i det rum, der den unga frun ordnat kaffebordet för sig och sin man. Hon såg blek och sorgsen ut. Spår af.tårar voro synliga, hur omsorgsfullt de än skulle vara dolda; :och hennes stora, eljest så klarbruna ögon fästade sig med ett uttryck af djup ängslan på vigselringen, den hon likväl med detsamma förde till läpparne, Emilia var en vacker gvinna, icke blott i salongen, hon var det äfven inom den husliga kammarens lilla ram; och sådan hon nu stod der i sin ljusa muslinsklädning. med den höga, lätta gestalten framåtlutad mot bordet för att synas sysselsatt, ifall mannen kom. gaf hop en anblick, som tjuste sinnet och smekte hjertat, Ty oaktadt den något trotsiga stoltheten i hennes lynne, oaktadt hennes sjelfförtroende och häftighet, fanns det dock en fond af sann godhet i hennes själ, och det var, denna godhet som åters eglades i hennes ansigte och fängslade så många hjertan, Hen