Aftonbladet – 3 januari 1859, sida 3

och kränkningar, misstroende och stränghet mot äg sjelf. — Jules J:nins länge väntade skildring af Rachels Vf och personlighet ur intellektuel, moralisk, anekdotisk och artistisk synpunkt hade omsider ute kommit i Paris den 23 Dece., men åtgången hade genast varit så stark, att en korrespondent till Indöpeni dance belge klagar, att han besökt fyra boklådor, utan att kunna erhålla ett exemplar. TEATER. EOGL, TESTEN: Kermessen i Brögge, eller De tre gåfvorna; romantisk ballett i tre akter af Avgust Boörnonville; musiken af Paulli. En ballett i 3 akter! Det är icke så obetydligt mer än vi härstädes äro vana vid. Dans och endast dans genom tre långa akter. Hvem kan väl stå ut med sådant? Sådana betraktelser torde ba instält sig hos litet hvar då man på Kongl, teaterns affisch såg annonserad dess sista nyhet på det gamla året. Hr Bournonvilles namn och minnet af de tillfällen, som förut erbjudits oss att på vår scen göra bekantskap med hans förmåga tt genom endast yttre hjelpmedel göra ideåskådliga och utan: anlitande af ordets biträde skapa konstverk med dramatiskt hf och intresse, förmådde oss likväl att trotsa de hotande tre akterna och infinna oss vid första representationen af Kermessen i Brigge. Och vi må så gerna först som sist säga, att vi icke funno anledning ångra försöket. Kermessen i Brugge är en medeltidslegend, i hvilken de handlande personerna, vidrörda af konstnärens trollspö, blifvit väckta till lif och framträda för oss att sjelfva berätta sin saga; visserligen icke med ord — vi se dem i ett för långt aflägset fjerran för att förnimma några hörbara yttringar af. deras sinnesrörelser, deras föreställningssätt, deras handlingar; men det behöfves icke heller. Deras rörelser, deras handlingar äro vältaliga nog. De låta oss skönja ideernas utveckling; de upprulla för oss en tidsbilg, så lefyande och åskådlig, att man knappast saknar ordet och vid ridåns fall nästan förgätit, att man sett endast stumma skuggbilder och icke förnummit något annat ljud än en melodisk musik. som smugit sig troget efter situationerna och bidragit att fullända illusionen. Skådeplatsen är, såsom ballettens titel angifver, staden Brugge i Flandern, och händelserna tima under en af dessa uti de nederländska städerna ännu i dag fortlefvande nationella folkfester, som kallas Kermesse, och med hvilka hvarje nederländsk stad firar sitt skydshelgons högtidsdag, De scener, som upprullas för åskådaren. äro dels episoder utur dessa folkfester, dels ett förkroppsligande af de föreställningar, som fordom lefde i folktron angående alkemisters och astrologers. öfvernaturliga makt; dels slutligen en åskådlig bild af den ställning som det af vantron och okunnigheten beherrskade samhället intog till de förmenta trollkarlarne. De sålunda ur verkligheten och ur fantasiverlden hemtade scenerna äro på ett lyckligt sätt sammangjutna. Särdeles är detta förbållandet uti den poetiskt tänkta och förträffligt anordnade slutscenen, i och för sig ett litet mästerstycke inom den konstgren, på hvilken stycketi sin helhet utgör ett vackert profstycke. Baletten är på kongl. teatern. uppsatt med mycken prakt samt på ett särdeles omsorgsfullt sätt inöfvad: I solopartierna har isynnerhet fru Törner tillfälle att utmärka sig. Hennes sällsynta lätthet och smidighet, i förening med den mest fulländade :konstfärdighet; lemna henne alltjemt första rangen obestridd bland idkarne af Terpsichores konst. på vår scen, och vi tro oss icke öfverdrifva då vi säga, att i nyssnämda egenskaper man sällan torde finna henne öfverträffad äfven på de större scener i utlandet som lysa med stora ryktbarheter i denna konstgren. Uti minspelet, detta vigtiga komplement till dansen, står deremot fru Törner icke obetydligt efter fru Sundberg, som i Kermessen ganska mycket utmärker sig genom en uttrycksfull mimik. Ätven ballettmästaren Lund. utmärker sig i detta stycke såsom solodansör och flera andra af ballettkårens medlemmar göra sig bemärkta genom det lif och den färg de förmå att gifva åt de bilder de ha att framställa. Särskilt torde man i detta hänseende kunna nämna hrr Beckman och Elmlund samt mll Wiegand. — En madame Barbot, elev af konservatorium i Bräössel, har nyligen debuterat på stora operan i Paris såsom Valentine i Hugenotterna och haft en lysande framgång. Inom en kort tid ha åtskilliga artister, utgångna från bräösselska konservatoriet, gjort lycka i Paris. — Ett nytt dramatiskt stycke af Julius Grosse, behandlande ett nordiskt ämne och kalladt Die Ynglingers, skulle i början af det nya året uppföras på hofteatern i Mönehen. s — På hofteatern i Berlin har gifvits ett nytt lustspel af den förfärligt produktiva fru BirchPfeiffer, Fräulein Höckerchen. Stycket utgör på sätt och vis ett uppdukablö i annan form af den på åtskilliga håll så mycket omtyckta Syrsan, men skall i konstnärligt hänseende vara obetydligt. På Stadttheater i Hamburg har Putlitz Testament des grossen Kurfärsten gjort stor lycka. — I Dresden har en opera, Judith, af Emil Naumann, blifvit gifven med stort bifall, hvaremot -operan Komäla, af Tobolewsky, som nyligen uppsattes i Weimar, oaktadt den betydande talent som deri uppenbarar sig, rönte ett mycket ljumt emottagande. — På hofteatern i Hannover har nyligen blifvit gifven en ny opera af hertigen af Sachsen-! RR räta