Aftonbladet – 3 januari 1859, sida 3

Första boken. Nya och gamla firman. 1 KAPITLET. Do nygifta. Vid salig fru Arnmans balsaminer — som säkert en gång blomstrade på detta lilla fiskläge, ja, kanske just i det der fönstret — här måste. soffan stå, midternot dörrn, min gode Akel Jo, du har reda på saken — gumman Arnmans hem låg ju åt Marstrandstrakten, då vi deremot befinna oss i norra delen af skärgården. Men om detta lilla hus verkligen tillbört henne, skulle ingenting ha så mycket fröjdat hennes ärliga själ som att se enighet, uppriktighet och trofasthet bosatta under hennes tak... För öfrigt kan du sätta soffan just hvar du behagar, kära barn! Kära barn... Vet du, Åke, jag Känner mig också frestad att genast taga i tu med uppriktigheten. Detta samtal hade tagit sin början, medan herr Åke Hjelm och hans unga hustru, Emilia, höllo på att iordningsställa sitt till fiskläget medförda bohag. Men vid Emilias sista ord fällde mannen rullgardinssnöret i golfvet, liksom frun .soffdynan, från hvilken hon höll på aw aftaga öfverdraget. Det var i hennes röst en brytning från den vanliga ljufva tonen, en blandning af förtryteise och hämmade tårar; och hvad rösten i öfrigt icke uttryckte, det förklarade de bruna ögonens blixtar och de lätt rynkade ögonbrynon. Den af lifsvarm skönhet strålande qvinnan blef liksom omsvept af en sky, der vreot tgjorde hufvudfärgen. Ö ädelt markerade och allvarlig anletsdrag upptogo för ett par sekunder en austrykving af förvåning. Derefter svarade han lugnt: 3 2 , Tala! Uppriktigheten är en dygd, såvida den begagnas för ett godt ändamål. Kan någon dygd änvändas för annat? i å