Aftonbladet – 3 januari 1859, sida 3

LANDTBRUK. . Sverges spanmålsexport under det nu tilländaluppa året torde med temlig vissbet kunna uppskattas till cirka 1,270,000 tunnor. Då spanmålspriset i utlandet, s rdeles å de ädlare sädesslagen, i allmänhet under förlidet år stätt lågt, och spanmälshandeln icke heller varit iflig. är dock den ofvanangifna summan ganska tillfredsställande. Exporten af hafra har varit högst betydlig, dernäst af korn; menrelatift minst af hvete och råg. Skulle man antaga att förbållandet blefve enahanda framgent, så förestår inom vårt jordbruk en ganska väsendtlig förävdring, man skulle nästan kunna säga — omstörtning. Erfarenhet har lärt våra landtmän, att kulturen af höstsäd — råg och hvete — företrädesvis är öfverensstämmande med vårt klimat. Vårsädskulturen — så har äfven erfarenheten lärt oss — är förknippad med vida större vanskligheter. Den oftast ihållande torkan under våroch första sommarperioden, den stundom starka nederbörden under Köstoch skördeperioden lägga stora binder i vägen för en utsträckt kultur af vårsäd. Derföre är det städse ett svårlöst problem för våra landtmän, då de vilja införa vexelbruk, att så kunna ordna detsamma, att icke kulturen af den osäkrare vårsäden tager öfverhänd på kulturen af höstsäd, som i allmänhet är säkrare. I denna svörighet, som i ytterst få fall kan undvikas, ligger också förklaringen, hvarföre så många verkligt praktiska landtmän ännu icke begagna ett mera utsträckt vexelbrukssystem, utan hålla fast vid det gamla tvåeller treskiftesbruket på större delen af sin jord, och blott använda vexelbruk på en mindre del deraf. Emellertid, och om det skulle visa sig, att vårsäden och i första rummet hafran, med större lätthet kan afsättas i utlandet, än höstsäden; om äfven framgent skulle inträffa, såsom fallet har varit under de sist förflutna åren, att kornet och hafran betalts reletift högre än höstsäden, — så är det klart att landtmannen, hvilken, liksom andra fabr:kanter, måste prodåcera den vara som har den säkraste afsättningen, tvingas att utvidga sin vårsädsodling, ehuru den är osäkrare med bänsyn till vårt klimat, och inskränka höstsädskulturen, fastän den är säkrare. Att exporten af hafra till England under de sista åren varit så bögst betydlig, orsakas af tvenne omständigheter. Dels har nemligen konsumtionen af nämde sädesslag ökats alldeles ofantligt, till en del deraf, att stora laster utföras från England för engelska kavalleriets i Indien behof, dels har odlingen af bafra i England minskats högst betydligt, i samma mån jordräntan stigit och tvingat farmers att odla de sädesslag, som ega ett högre värde och gifva en säkrare afkastning. Det svenska hvetet exporteras förnämligast till England. Då skörden af detta sädesslag lyckas väl här, och en vacker vara kan åstadkommas, afsättes den vanligen lätt i England. Men Albions söner äro ytterst kinkiga just på detta sädesslag; endast den fullkorligaste vavan står i högt pris, sekunda sorten står alltid lågt, och än sämre slag är nästan osäljbart, De hvetesorter, hvilka från England Hifvit hitförda och begagnade såsom utsäd-, hafva icke i längden velat trfvas bär: odlar de i mindre skala ha de väl lyckats förträffligt; man har då hoppats att de blifvit aklimatiserede. Men när de i större skala anändt dessa hvetesorter, som på hösten visat sig utmärkt vackra, och gifvit h opp om rik skörd påföljande år — landtm nnen