Aftonbladet – 3 januari 1859, sida 3

ange resanden, som för ett par månader hyrt sig en bostad på denna strand. Han hade satt sig vid sjön på en gammal kullstjelpt båt. Om det icke nu varit så tomt på alla de kaptenero, d. v. s alla de skutoch slupskeppare, som eljest gåfvo lif och rörelse åt fiskläget, skulle han troligen icke fått sitta der så ostörd. Men alla dessa kaptener voro su ute på färder åt Jutland och Norge; och eburu en och annan af de badgäster, som blifvit hitlockade af hoppet om billigt pris, gerna velat göra hans bekantskap, afhöllos de dock af den allvarsamme mannens tankfulla utseende. Hvem ville väl störa :en. person, som satt så fördjupad i sig sjelf fyra dugar efter bröllopet? Ty ifall man i en småstad.vet allting om sin nästas angelägenheter, så måste man. väl på ett fiskläge veta mer än allting. Troligen var det den instinktlika idn härom som kom herr Åke Hjelm, den fattige arftagaren till en fattig, men hederlig handelsfirma utan handel, att med elektrisk hastighet resa sig upp och liksom afskaka ifrån sig den enda tanke, han hela tiden haft: Hvad skall blifva af allt detta? Och derpå gick han tillbaka till sin bostad, med gammaldags fryntlighet helsande kaptensfruarne Svensson, Rasmusson med flera, som plägade gå till hvarandra på kaffevisiter och småsqvaller. Na trädde han in med hopp om något godt möte. ; q Rummet var dock lika tomt som då han lemnade det. Han gick fram till rullgardinssnöret och fortsatte sitt arbe rk ja KR att. hö tog likväl änna icke. slut, ty och stor ihär företog de, som ega dessa goda egenskaper, komma också någon gång till gränsen för desamme. q Forts följer.)