Aftonbladet – 31 december 1858, sida 2

— Med anledning af ett yttrande i Göteborgs Handelstidning, att ryska regeringen icke blott ej motverkat folkundervisningen i Finland, utan äfven egnat densamma sitt kraftiga understöd tillsänd 1. af . har hr pastor C tre nä b ri ba plv t kejsar Alexander sjelf tagit initiativet till inrättande af folkskolor i Finland. . — Af svensk författningssamling har i dag ntkommit: n:o 96, innehållande böndagsplakatet för 1859; generalpoststyrelsens cirkulär till samtlige postförvaltare i riket angående förhöjning i postskjutslegan; samt kommerskollegii cirkulär till direktionerna för sjömanshusen i riket samt magistraterna i de städer, der sjömanshus finnas, angående vissa bestämmelser i fråga om revision af sjömanshusens räkenskaper och förvaltning. — En insändare i Svenska Tidningen bar i går afton uttryckt sin förundran deröfver, att en af professor Alexander Miller för nåra veckor sedan i Svenska Tidningen införd rklaring icke blifvit i Aftonbladet intagen. Vi äro ganska villiga att ,;skingra denna insändares förundran. Till en början torde han hafva sig bekant, att det ej är svårare att söka rätt på Aftonbladets byrå än Svenska Tidningens. Hade hr Muller sjelf fästat någon vigt vid att se n uppsats införd i Aftonbladet, hade ingenting varit för honom: lättare än att tillställa eller tillsända oss den, då vi säkerligen icke skulle vägrat plats för densamma. Att. vi. icke sjeltmant införde uppsatsen utur Svenska Tidningen hade flera skäl. Det första var, att en god del af hr Millers förklaring-angick de anmärkningar, som blifvit gjorda mot vissa uttryck i-ett till hans utlåtande om Kungshölmsvattnet fogadt postskriptum. Ingen af dessa anmärkningar bar någonsin varit i Aftonbladet upptagen, och vår tidning var således fallkomligt främmande för denna sak. Dess läsare skulle ej ha förstått hr Millers förklaring, utan att. vi först. nödgats upptaga de anfall, som i förklarihgen bemöttes. Andra delar af hr M:s förklaring angingo dels det äfven i Attonbladet omtvistade professorsvikariatet vid Carolinska institutet, dels ock en citation ur Liebig, anförd under den nyssnämda polemiken, af.en insändare i Aftonbladet, som tecknade : sig —db—. För dem, som följt denna sak, är det icke obekant, att Aftonbladets spalter stått öppna för ganska utförliga artiklar till försvar för professor Miller i afseende på dessa samma punkfer, och att Aftonbladet i denna sak alls icke tagit parti för eller emot någondera af parterna, utan låtit dem sjelfva utkämpa sin strid, och att Aftonbladets läsare således ej vore främmande för de skäl som kunde anföras till försvar för hr M. Å Slutligen tillkom ett ytterligare skäl för oss att ej lägga så särdeles stor vigt på br Millers förklaring: Det blef bekant, hvad vi från början hade förmodat, att fullt kompetenta sökande hade anmält sig -till den lediga professorsstolen, och hela tvisten förlorade derefter allt allmännare intresse. Sahmnolikt skulle vi dock, allt detta oaktadt, ha i vårt blad upptagit hr Millers egen förklaring i ämnet, om icke hr Mäller, möjligen dertill förledd af ovisa rådgifvare, hade uti sin uppsats inblandat åtskilliga, efter vårt sätt att se, mindre passande och för den ifrågavarande tvisten alldeles främmande, allmänna betraktelser öfver det svenska samhällslifvets skuggsidor), öfver de vämjeliga anfall; för hvilka folkets ädlaste män äro utsatten 0. s. V., — betraktelser, genom hvilka vi tro, att hr Miller ingalunda gagnade sin sak inför den svenska allmänheten; och åt bvilka vi derföre, för hr Millers eget välförstådda intresses skull, icke ville opåkalladt gifva en större offentlighet än de redan hade erhållit, så mycket hellre som vi för vår del ingalunda vilja göra hr professor Muller lifvet surt här i landet, utan tvärtom önska, att han må fortfara att verka i sin sfer, och att denna verksamhet måtte lända till fördel för landet och medföra tillfredsställelse för honom sjelf. — — Då vi häromdagen, gjorde en liten eftertskörd af de omdömen, som af den öfriga svenska pressen blifvit fällda öfver en bland de båda tidningar, som af pligt och böjel e Järo våra hätske motståndare och afundsmän — Svenska Tidningen och Folkets Röst — tyckte den förra tidningen, att vi voro rysligt tråI kiga, och det var nog sant. Ty icke kan det var så hjertans trefligt för Svenska Tidningen Tatt blifva påmint derom, hufu förhatlig hon genom sitt hyckleri och sin fariseism, atticke nämna de politiskt utlefvade och trångbröstade fåsigter dem hon förfäktar, gjort sig för hvar J och en som är i stånd: att bilda sig ett eget J omdöme. Vi ha ändå, lika litet som Svenska I Tidningen sjelf, kommit att citera hvad t.ex. Jönköpingsbladet, Norrköpings Pidningar, Norra Calmar läns Tidning m. fl. af landsortspressens bäst redigerade och sjelfständigaAste organer yttrat i ämnet, och hvilket för Svenska Tidningen skulle förefalla lika ?tråkigt?. För att för vår kollega förljufva de sista stunderna af året, vilja vi derföre medI dela ett utdrag ut en längre artikel om våra mera remarkabla tidningar, hvilken innehålles