Aftonbladet – 31 december 1858, sida 2

rakt emot denna punkt. Den blef allt större, ljusåre, klarare; ett ljusbaf tycktes hafva sitt ursprung ur. densamma och utbreda sig genom hela det mörka schaktet. Ljuset, som utgick från min lanterna, blef allt svagare och svagare, medan stjernans glans a!lt mer och mer tilltog, ju närmare vi kommo. Jag kunde sjelf för mig förklara denna. syn. Stjernan var intet annat än schaktets motsatta öppning. Dess glans inlet annat än solens iden herrliga Augustimorgonen. Nu förmådde jag tydligt skönja öppningen. Ännu några ögonblick, och strömmar af solljus och alpluft inträngde i schaktet. Mitt ljus slocknade. Vagnen rullade ut ur schaktet. Hvad såg jag? En alptafla? Nej en ny, förtrollande bild såsom Lelöning iför min färd uppför Rathhausbergets branter och genom dess nattliga schakter. -Höljd i; morgonrodnadens rosenfärgade skimmer, utbredde sig en bild för mina ögon, hvars hela prakt min penna vore alltför, svag. att beskrifva. Uppe i höjden såg jag Nassfältets hela amfiteatraliska-klippmassa med sina snöfält och gletscher utbreda sig... Nedanför mina. fötter såg Jag den doftande gräsmattan, smyckad Med tusentals röda alprosor. Hela det vida fältet skimrade rödt och grönt. Den friska. kraftfulla grönskan, sådan man blott finner den i högdalarne, bildade grundfärgen. Rosornas röda skimmer låg deröfver utbredt likt len skära rodnaden på ungmöns morgonfriska kind. Intet träd utbredde sitt grönskande löftak öfver den stora gräsmattan; endast rosor och rosenknoppar smyckade densamma. Otaliga kor och får syntes betande på. detta :rosenfält och klockornas melodiska. pinglande ljöd fram till mig genom den lugna morgonluften, Liknande ett hvitt, glänsande silfyerband, slingrade Achefloden fram genom denna srönskande ängsmark. Ett. högtidligt lugn låg utbredt öfver den storartade taflan. Vattenfallens döfvande buller hördes här icke. Endast ett doft och aflägset sorl förkunnade tillvaron af dessa störtbäckar — hvilka; liknande fladdrande silfverband , stupa nedför branterna — endast detta dofva sorl blandade sig med klockornas harmoniska ljud från de betande hjordarne. ; : Rakt öfver mig höjde Kreuzkogl sin snöhjessa. Regnet, som kort förut under åtta dagars tid nedfallit i Gasteindalen, hade här