Aftonbladet – 30 december 1858, sida 3

som hade blifvit stälda till ansvar för detta brott, åren 1850—54 var det 604, år 1855 endast 529, men 1856 hade antalet åter höj sig till 616 — (förmodligen för den snöpliga freden med Ryssland!) — Man var för öfrig: så försynt både år 1855 och 1856, att icke et: enda åtal för smädelse mot Gud förekom — ej ens i Wimmerby, som eljest genom en gammal brottsmilsberättelse blifvit ryktbart fö: den saken. I redogörelsen för öfverträdelser af förordningen mot fylleri och dryckenskap finner man tal, som skulle på det högsta förvåna. om man icke åter hölle det ekonomiska tillståndet för ögonen. När den nya bränvinsförfattningen antogs, skatten mångdubblade och tillfällena till åtkomst af giftet så betydligt inskränktes, var det allas mening att fylleriet skulle aftaga. -Men om bränvinet ble: dubbelt så dyrt, fick också under de på reformen närmast följande åren massan mer ä dubbelt så godt om medel att förskaffa sig de: kära drycken. Således ökades fylleriförseel serna oupphörligt. ren 1845—49 voro d: 4765 om året, 1850—534: 74384, 1855 stego d. till 10.496 och 1856 ända till 12.070. — Såsom bidragande orsaker till denna ofantlig: stegring torde dock äfven böra räknas, del att bränvinet på utskänkningsställena måst. enligt den nya författningen hållas starkare är förut, och. dels att allmogen, -som efter husbehofsbränningens upphörande hade mindr tillgång till bränvin i hemmet, desto heldr och lättare öfverlastade sig vid stadsresorna. Af allt hvad vi nu anfört rörande brotten afoch fylleriets tilltagande, i jemnbredd me: konkursernas och skuldfordringsmålens minsk ning, torde det förefalla den benägne läsare: som vi skulle ha lemnat ett godt bidrag till blomstermålningarne öfver landets förträfflig ekonomiska tillstånd. Men tyvärr ha dessa taflor en mycket ful baksida, som redan i föreliggande berättelsc börjar tydligt framskymta. Siftertalen i anförde berättelse visa nemligen att det materiella tillståndets förkofrar och den dermed sammanhängande minskningen af brott hade uppnått kulminationspunkten år 1856. Förbättringen i båda hänseendena hade varit mycket starkare från perioden 1850—1854 till året 1855, än från det året till 1856. Den, som behagar gå tillbaka till förut anförda siffror, skall genast finna det: och från åren 1857 och 1838 ligga i hvars och ens minne tillräckligt många data för ati öfvertyga honom om det sorgbga förhållandet. att allting då började med snabba steg åter närma sig det fordna tillståndet. I sjelfva verket var året 1856 vändpunkten i verldens både moraliska och politiska förhållanden. Det var kriget, som hade framkallat en ovanlig verksamhet i alla industriorenar, nya och gigantiska spekulationer, en nästan gränslös kredit, och på det moraliska området en ny och friskare anda än under len föregående reaktionsperioden. Med frelen i början af 1856 upphörde orsakerna till len stora förändringen, men strömmens fart unde icke med ens afstanna. Den fortgick, nen stötte redan om hösten samma år på den öga räntans bankar, vid hvilka ändtligen mot lutet af förra året uppstod den malström som lukade så många ansträngningars frukt, så nånga luftslott, så många både goda och låliga företag, men ur hvilken också utan tvifrel skola en dag uppdyka pånyttfödande anlar till verldens renande från absolutismens jväfvande och förpestande atmösfer.