Aftonbladet – 30 december 1858, sida 3

derhän igeh. Hon måste arbeta såsom hon hade: gjort förut, ty nu var hon stark igen. Och hon arbetade som förut, hvarföre hon uppfann alla möjliga sorter flyttbara vaggor åt sin älskling, så att han måtte få lika god fillsyn medan hon hade annat för händer, som om hon icke haft annat att bestyra än tt sköta honom. Hon arbetade tills hepnes sropp värkte och hufvudet blef tungt och bjertat betryckt. Hon arbetade tills hon var itmattad och yr och uppgifven. Men ingen såg det. Till middagen kom hon alltid nätt ;ch leende, och Percy betraktade henne ej ned nog uppmärksamhet för att upptäcka hur Blek och affallen hon var eller hur hennes äppar skälfde, när hon talade, eller hur hehes ögonbryn höjde sig af sig sjelfva, liksom ör att lyfta en tung börda från ögonen. Han såg henne precis sådan som han brukat se henne — med ett mildt leende, med den sakta, ljufva östen, och den nätta drägten, alltid förunIransvärdt ren och väl hopsatt, fastän enkel. Tan: såg ingenting annat än allt detta, och som allting i huset gick sin vanliga gång precis som förut, tröttnade han aldrig vid att yckönska sig i hemlighet åt att han hade öljt sin moders råd och sporrat upp Annie ill att lära sig rätt förstå och tillämpa ett parsamt hushållningssystem. Fru Clarke fick ett lindrigt anfall af indiestion. Hvilket elände detta lilla anfall åstadom i hela huset! Percy blef otålig och såg öfverallt; gumman blef nyckfull och missnöjd; och stackars Annies krafter anlitades så, tt hon ofta föll i gråt af trötthet och uppifvenhet. Men hon fick fortfarande vara i Atnjutande af sin gamla frihet från aktgifning vå henne, utom att pigan då och då smög ig upp till henne med en kopp te eller kaffe, vtler någon gång arrowrotsvälling, som hon nade tagit af gamla fruns öfverflöd, såsom