vetet skulle han icke velat göra något mera Det var således just Annies omtanka och grannlagenhet som vållade henne de nya bekymren; sjelfva hennes sparsamhet hade framkallat tvifvel mot hennes hushållning. Vid första veckans slut Var Annie på ansenlig balans; Det hade gått åt likör åt den gamla frun och ej så litet; hon hade fått ett mellanmål före middagen och lagad mat till qvällen; hon hade haft ägg och tebröd till frukost; det hade lagats te särskilt för henne; hon hade fått eld i sin kammare, och mera ljus hade gått åt. Hushållsboken visade ett helt annat resultat än vanligt; den nykomna hade vållat en tillökning i utgifterna, uppgående icke blott till den hittillsvarande kostnaden för en person, utan för en och en half. Men detta oroade icke Annie, utan hon ansåg hvad siffrorna. ådagalade vara helt enkelt ett faktum som hon hade att meddela sin man. När hushållspenningdagen kom, sade hon Percy helt lungt, att hon hade kommit så och så mycket till korta den veckan. Jag kan inte hjelpa det; i ett så litet hus som vårt gör en persons tillökning en betydlig skilnad. Utgifterna för oss sjelfva ha varit desamma som vanligt, så att det synes att svärmor kostar så mycket som här fattas. Det få dina hushållspenningar lof att räcka till, sade Percy. .De hushållspenningar som du hittills. gifvit mig? Ja, jag kan inte lemna mera, och du får lof att hitta på utväg så att de förslå. Nåväl, jag skall försöka, sade Annie mildt. Att försöka tjenar till ingenting, om det icke går, Annie. Percy talade mycket -bestämdt, alldeles som om han varit nära att bli ond.