Aftonbladet – 24 december 1858, sida 3

En Julbistoria. Vi meddela här ur Wermlands-Posten följande intressanta berättelse, som efter kamreraren Fryxells anteckningar i Karlstads läroverksbibliotek blifvit nämda tidning meddelad, och hvars enlighet med förhållandet blifvit af vederbörlig person intygad. För många år sedan bodde uti Nors Pastorat en prost Norberg, som hade en mycket rask hustru, som skötte hushållet, både utvändigt och invändigt. då mannen deremot satt inne i sin läskammare och skötte sina studier. Dessa makar voro lyckliga, icke blott genom huslig kärlek, utan genom tolf söner, som de hade tillsammans, och af hvilka de flesta voro väl framkomne och bergade. En var militär och blef stamfader för Silfversvärdarne, En annan var lektor vid ett grymnasium, och de flesta andra voro innehafvare af civila sysslor eller pastorater. För en af dem, den yngste, ville det dock ieke lyckas. Han hade varit vid skolor, men öfvergaf dem. Modren var deröfver mycket missnöjd och i förtreten brukade hon benämnan med Ask, Jag beder om förlåtelse, mitt herrskap, för det oartiga uttrycket, hvarmed hon gerna grälade på honom för hans overksamhet, i början utan någon märkbar förändring hos honom. En Julafton hade hon efter vanligheten alla barnen hemma tillika med barnbarnen. Under aftonen blef det derföre trångt vid bordet, hvarföre det blef särskilt dukadt för den yngste sonen, vid ett mindre bord, der trädsked blef lagd för honom, emedan silfret ej räckt till För alla. Man glömde i början af måltiden att gifta honom någon mat, den pigan likväl slutligen bar till honom, men han blef stött och lemnade bordet. Å Det märktes likväl icke förrän måltiden var slut. Man sökte honom öfverallt men kunde ej finna henom, och föll slutligen på den tanken, att han dränkt sig. Denna förmodan styrktes ännu mera, då han på flera år icke hördes till. Sjuklig och gammal satt modren då på ett eget hemman vid Norselfven. 7: Jag har otaliga gånger rest förbi detsamma, men glömt namnet. Alla prostbarnen hade emellertid flyttat, och modren satt derföre en julafton ensam i sitt hus. Det var starkt yrväder. Hon och hennes husfolk beklagade dem; som nu måste vara ute, men bäst de sutto, hördes på bogården en starkt klatsch af en piska och en stor vagn rullade fram för dörren, med en betjent på kusksätet. Denne kom in och nämde, att en hög officer var ute och icke kunde taga sig längre fram, under yrvädret, utan begärde qvarter öfver natten, hvarpå svarades, att man omöjligen kunde emottaga den främmande, emedan frun uti huset var svag och sjuklig, hvarföre de tillsade den främmande herren att resa till hennes son, som bodde på Nors prestgård, hade flera rum, och säkert skulle emottaga den främmande. Derpå steg denne sistnämde utur vagnen, gick sjelf in och sade, att det var omöjligt för honom att resa längre, utan ville han hellre ligga huru som helst, blott han finge qvarter. Det slamrades och stökades uti huset. Ett rum blef uppeldadt för den främmande, ett fullt bord blef uppdukadt; en munter brasa brann i spiseln. Samtalet leddes af den främmande, på hvilkens begäran prostinnan med modersfröjd omtalade sina välfram komne söner, men kom dock icke längre än till elfva. Då sade den främmande: detta är blott elfva söner, hvar hafver prostinnan den tolfte? Gumman föll i gråt och berättade den försvunna sonens affärd, hvarpå den förnäme herren yttrade: Kors, min bästa fru! Jag skulle anhålla att få en trädsked i stället för denna silfversked. När den främmande än ytterligare begärde trädskeden, började prostinnan att se på honom, kände igen honom, föll honom om : halsen och gret — och Guds englar greto ock med, deröfver att moder och son återfunnit hvarandra. Denne nu nämde prostinnans son blef sedermera adlad under tillnamnet Löwenhielm och blef stamfader för Löwenhielmska ätten — Ny möbelfernissa. Af Perdric. (Brevet dinvention). Den sammansättes af alkohol 1 liter (38 kubiktum), gummilack-16,, grammer (4 ort) och vextlim 62!;, grammer (14 ort 77. korn). Är gummilacket mycket rent, så behöfs bott att lösa det nyssnämda beloppet i alkohol. Växtlimmet innehåller deremot alltid inblandningar, som icke lösas i alkohol; men på det att den föreskrifna mängden måtte verkligen upplösas, .behöfver man taga 125 grammer (29 ort Ör dt Jfr SR RT