Aftonbladet – 24 december 1858, sida 3

i-klöstret, och hvilken på Georgs förbud icke besökt det sedan aflemnandet af hans sista bref. Det har ni att tacka svenskarne för, som med tre hundra man behöft mer än tvenne månader för att bli färdiga med öfverlemnandet af Thorn, mot fyratio tusen förenade polackar och österrikare. Är det möjligt? utropade. Mikael med strålande ögon och uppresande sig med krigisk: spänstighet. : Ni förråder er, i fall ni är bevakad! anmärkte Jaquot. Är det min vän som skickat dig med dessa bud? Nej! svarade 205 med något bryderi. Jag har trott mig det förutan böra underrätta er. Således ingen helsning, ingen underrättelse från honom ? . Om förlåtelse! Han har icke på länge tillåtit sig några meddelanden till mig. Mina tjenster äro honom öfverflödiga. Menp, tillade Jaquot ödmjukt. I morgon väntas konungen, och då förmodar jag, den rätta tiden är inne att lemna denna fristad. Bered er, att då göra det vid min hand, liksom ni vid den inträdt. Mikael nickade honom ett kort afsked och vände honom ryggen. Bered er, ljöd med en obeskriflig känsla genom hans själ. Huru berella sig; att så snart lemna en moder och sitt. hjertas afgud? M:kael hade icke många gånger talat med Stephanie om hennes förestående klosterlöfte, i tanke .att kärleken i sinom tid skulle bli den afgörande stämman, men nu, så nära skilsmessan, måste ett löfte tagas och gifvas Stephanie, sade han och kastade sig för hennes fötter, då hon vid den vanliga timman visade sig vid Serafias sida. I morgon må