Aftonbladet – 20 december 1858, sida 2

ir i sig sje af den art, att öfverträdaren af hvad som aldrig bort lagstadgas, aldrig såsom sådan — hans personlighet må för öfrigt vara hurudan som helst — kan i och för detta hemfalla under den moraliska förkastelse, som alltid inför det oförvillade omdömet drabbar den verklige förbrytaren. Vi känna ej hr Rechnitzer personligen, hans handlingar äro oss för öfrigt alldeles obekanta. Hvad vi bedömt är sak, icke 7 erson, och vi ha icke betraktat den senare annat än i dess nödvändiga sammanhang med den förra. Gotlanda Läns 7idning har valt en alldeles motsatt utsångspunkt, då den, på grund af hvad den trott sig i allmänhet finna felaktigt hos personen, synes vilja utdöma sjelfva saken, som r icke är någon annan än samvetsfrihetens. Vi ha aldrig helsat och ombhuldat hr R, såsom en religionsfrihetens apostel; vi ha i honom ej sett annat än helt enkelt ett nytt vittnesbörd om det ännu lagligen existerande religionstvånget. Det är endast den sak, för hvilken hr Rechnitzer nu är inför Svea hoftt anklagad och för hviken landsförvisning ir å honom yrkad, som vi tagit i betraktande. Skall detta straff tillämpas på hr Rechnitzer: för denna förbrytelse, såsom enligt lagens: bokstaf måste ske, då målet en gång är anhäng ggjordt, så måste det äfven tillämpas på alia andra baptister i Sverge. Har hr R. gjort sig skyldig till andra förseelser, så bör han för dem dragas till vederbörligt ansvar, men de ha intet att göra med denna sak. Och då G. L. T. förmenar att man utaf deras frukt skall känna dem och den frihet de bebåda, så torde vi å vår sida få erinra om den historiskt bestyrkta eifarenhet, att om ock erkännandet af samvetsfrihet och menniskorätt någon gång kan vid den första tillämpningen förete ett eller annat vattenskott vid sidan af de friska, fruktbrirgande grenarne, så bär deremot den genom hierarkiens och skrymteriets förenade ansträngningar uppdragna planta, som man skulle kunna kalla andeskrämma, inom sig sjelf fröct till sin upplösning, och lärer aldrig komma att uppvisa andra frukter än af dem art som träden vid Döda Hafvet. — Stockholms Dagblad finner det rätt eget, att komiterades förslag i valordningsfrågan adopterades af de icke burskapsegande idkarne af borgerlig näring, oaktadt hrr Hjerta och och Blanche öfvergifvit detsamma och slutit sig till hr Schwans förslag om 5 valkretsar, samt föreviter dessa icke burskapsegande näringsidkare, att hafva genom sina 10 röster afgjort frågan på ett sätt, som gjort antagar det af det nya valordningsförslaget omöjligt. Det borde likväl vara Dagbladet bekant, att de icke burskapsegande näringsidkarne voro den första bland mklasserna., som fattade beelut i frågan; att hvarken hr Hjerta eller hr Blanche eller någon af de komiterade hade öfvergifvit komiterades förslag, då de icke burskapsegande näringsidkarne gillade detsamma, och att de ej heller då ännu hade slutit sig till hr Schwans förslag, af det: enkla skälet, att det senare förslaget uppstäldes först på aftonen samma dag i grosshandlarnes sammankomst såsom kontraförslag mot det Schartauska, sedan komitens förslag redan på förmiddagen var bifallet af näringsidkarne. Hr Blanche hade till och med dagen förut i husegarnes första sammankomst lifligt förordat komitens förslag. Man bör medgifva, att en indelning i valkretsar, enligt hr Schwans förslag, är lämpligare än komitåns förslag att hvarje valman skulle rösta på 10 personer, och det har Aftonbladet redan för länge sedan förklarat sig medgifva; men icke reå man derföre förutsätta, att en sådan röstning på 10 personer skulle göra hvarje valordning, som uppteg densamma, omöjlig. Att skylla på ledar. a af den icke burskapsegande näringsidkareklassen, ifall regeringen, i konseqvens med sitt beslut om Örebro valordningsförslag, afslår Stockholms valordningsförslag, är mycket mera obefogadt, som det är de väljandes lika rösträtt, men ieke deras rätt att rösta på en eller tio, som gjort Örebroförslaget oantagligt i regeringens ögon. Då den lika rösträtten emellertid är en hufvudpunkt såväl i hr Schwans förslag som uti komitens, så lära väl de, hvilka antagit valkretsförsla-get, bafva att förebrå sig lika stor brist på. politiskt förutseende som nånsin de, hvilka. gillade komitens förslag. —