Aftonbladet – 20 december 1858, sida 2

vid en tanke, som smickrar våra passioner, och han skall innan kort bli vår beherrskare lik dessa vindar, som draga vandraren i sir hvirfvel och föra honom i stråket af sin mäk tiga fart. Minnet af det begabberi han låti sin syster erfara och fruktan att för hennt yppa sina stora planer afhöllo honom visserli en i det längsta från att pröfva hennes siare örmåga, tills slutligen dagen för det stor: sjöslaget gaf honom en välkommen anledning att dertill liksom anslå preludiet. Tidigt på morgonen den 29 Oktober 165? voro alla menniskor i rörelse på Kronoborg: slott. Det var knappast full dager innar drottningen, furstinnan och hela hefvet vorc på sina pjatser i de fönster, hvarifrån der stora drabbningen skulle tagas i beskådande Med sin Pelias liggande på en sammetsdyne framför sig på den breda fönsterkarmen, hade drottningen, med sin svägerska vid sidan och omgifven af sin gemål, sin bror och de för. nämsta herrar och damer, som voro henne följaktiga eller inbjudna till det stora skådespelet, intagit sin plats vid mellersta fönstref i en inre salong, utanför hvilken de yngre damerna och herrame höllo sig. Knappast sig Gyllenstjerna sin syster lemna drottningen vid tröskeln till den förstnämda salongen, innan han gick henne till mötes med all den mildhet han förmådde visa och förde henne afsides i en af dessa ofantliga fönsterfördjupningar, som utmärkte forntidens storartade bygnadsstil och) i skydd af hvars djupa draperier man obemärkt kunde stifta sina ketterier och meddela sina förtroenden, och derifrån kanske mången vigtig bekännelse och upptäckt skulle låta höra sig, om ett eko från fordom kunde framkallas ur de åldriga stenarne. Ingeborg, sade Johan, om din profetiska anda är at något värde, hvarpå jag ej har skäl att tvifla, kan den svårligen vara stum A an aTTFR i i 1 finna ille som detta, liksom du dervid att ej säga naturlig. Yppa för mig derföre hvilken utgång denna dags händelser ,skola fåln Ingeborg skakade på hufvudet. Du svarar ejn, återtog Johan. Är det din brist af ingifvelse du bekänner, eller är det vår olycka du förespår? Johan,, sade hon med ett allvar nästan ning. Det är icke dagens händelser jag för dig skulle vilja uppenbara... Och hvilka andra, om du tillåter mig fråga? Du hyser djerfva planer i ditt hbjerta.s Johan studsade. Hvem bryr sig här om mitt bjerta? Det gör jag. Låt stridens Gud råda öfver härar till vatten och lands,men akta du på den fiende, som bor i ditt eget bröst!b Hvad menar du? frågade Johan öfverrskad ech nästan försagåd. j