Aftonbladet – 20 december 1858, sida 2

de arbetande Klasserna ett nagot större Malt 8 Ppolitisk makt än de för närvarande åtnjuta. Man kan invända att sådant vore vådligt för egendemsintresset. Jag tror det icke. Jag tror de arbetande klasserna i detta land vara lika afgjorda försvarare af egendomens rättigheter som landets rikaste ädlingar; och låtom oss komma ihåg, att äfven de besitta en egendom, att denna egendom är deras arbete, och att detta deras arbete just utgör grundvalen för hvar,e annan egendom.s Brigkts vppträdando i Manchester. På det möte, som den 10 dennes egde rum i Manchester, i ändamål att egna parlamentsledamöterna Gibson och Bright en hedersbevisning, antogs med acklamation följande reolutioner: 1:o en lyckönskan till hr Bright för hans återvunna helsa, hvarigenom han blifvit satt i tillfälle att ånyo egna sin energi och sina utmärkta talanger åt lolkets tjenst; 2:o att mötet derjemte skulle hembära Birminghams och Ashtons valmän sin tacksägelse för den tjenst de bevisat nati nom att godtgöra Manchesterval fel, i det de nu sände dessa båda värdiga ledamöter till parlamentet: 3:0 att mötet uttrycker sin beundran för det hedrande, fasta,i oegennyttiga och fosterländska handlingssätt,! som dessa båda parlamentsledamöter iakttagit: i alla sina förhållanden till denna stad (Man-;1 chester), samt varmt tackar dem för de tjen-! ster de gjort den politiska, den kommerciella : och den religiösa fribeten, samt förnyar sin nskan och sina förhoppningar, att de ännu länge måtte fortfara att arbeta för Storbritarniens intressen, Hr Gibson, som först fick ordet, upptog i sitt anförande endast den finansiella frågan, hvaröfver ban uttalade ungefär samma äsigter, ehuru med större utförlighet, som i sitt af oss redan meddelade tal i Ashton. Då hr Bright derefter reste sig, helsades han af de starkaste bandklappningar och döfvande hurra-: rop från alla delar af salen, hvarjemte det hviftades med tusentals hattar och näsdukar. Vi meddela här det hufvudsakligaste af detta tal: Till en början vill jag vid detta tillfälle säga er, att jag känner mig lycklig att kunna intyga, att de grundsatser, hvilka Vi försvara, aldrig bafva sedan en lång följd af år upphört att gå framåt inom landet. Det är nu fyratio år sedan, då på detta samma rum tusentals personer från Manchester och dess grannskap samlade sig, icke som nu i denna ståtliga byggnad, hvilken då icke fanns till, utan under himmelens tak. Ändamålet för dessa mångtusen medborgares sammanträde var då ingenting annat än att af regeringen och parlamentet begära delaktighet i förvaltningen af landets angelägenheter, och dessutom att få fritt förfoga öfver produkterna af deras arbete för det bästa möjliga pris, samt att deremot få inköpa sitt dagliga bröd, der detta kostade minst. Det mötet skingrades genom vapenmakt. Hurua olika är icke den ställning vi i dag intaga! Vi ha sett en minister komma ned till underhuset för att der, med stöd af samma politiska parti, som fordom begick den ovärdiga handling jag nyss omnämt, förklara, att spanmålslagarnes upphäfvande är en välgerning för landet, och sedan vi erhållit en reformbill, som nu räknar 26 år af sin tillvaro, se vi i dag en minister, alltjemt med stöd af samma parti, sysselsätta sig med folkets rättigheter och bereda en bill, egnad att ännu mera utsträcka de politiskå rättigheterna för den stora massan af befolkningen. Da jag har för ögonen sådana framsteg af de grundsatser, dem jag försvarar, är det mig icke möjligt att förtvifla om framtiden. Jag hyser ingen benägenhet att söka inskränka kronans eller öfverhusets prerogativer, att förminska deras privilegier eller deras konstitutionella myndighet. Men vi veta, hela verlden vet det, och ingen bättre sn pärerna sjelfva, att en ärftlig lagstiftande kammare icke kan utgöra en permanent institution i ett fritt land. Vi tro, att en dylik institution med tiden måste undergå väsentliga modifikationer. Nu vill jag påkalla er uppmärksamhet för ett annat ämne. Tron I, att underhuset för närvarande verkligen intager den platss, om det är bestämdt att ega inom representationen, isynnerhet om I erinren er, att det ursprungligen var inrättadt för att representera Stora Britanniens och Irlands folks opinion? (Nej, nej!) Grundlagen betraktar underhuset såsom en kammare för hela det förenade konungariket, och den vill, att de trenne folken och deras intressen der skola representeras och försvaras. Nå väl, kan man med skäl påstå, att dessa vilkor äro uppfylda, då man tar i betraktande det ringa antal elektorer, som tillsätta landets representanter: Under den nuvarande organisationen gifven I rösträtt åt en million medborgare, och I tillåten att halfva underhuset väljes af mindre än 200,000 elektorer. Om för öfrigt korruptionen vid valen är så allmän som man påstår, och om skrämselsystemet är rådande nästan öfverallt, huru kan man då förfäkta den satsen, att valen äro fria inom grefskapen eller inom köpingarne? Talaren angaf derpå de anomalier, som ega rum vid representationen inom grefskapen, der de större jordegarne på förhand bestämma valens resultater efter sina egna intressen och sina personliga sympatier. Och köpingarne, fortfor hr Bright, sbefinna sig ingalunda i någon bättre ställning. Jag genomgick nyligen en lista på köpingarne, alltifrån Tower Hamlets, som eger det största valkollegium i hela landet, ända till de minsta orter, hvilkas namn undfallit mig; och jag har deraf bland annat funnit, att 71 köpingar, hvilkas hela befolkning ej uppgår till fullt 467,000 själar, d. v. s. föga mer än Manchesters och den närbelägna köpingen Salfords befolkning — skicks 117 representanter till underhuset, under det att Manchester och Salford ej sända mer än 3. Följden af allt detta är, att vi hafva ett underhus, som till större delen blifvit organ för ett stort jordintresse i landet, och som afskyr hvarje förän dring med en hätskhet, som ingenting kan förmildra. Jag vill na göra er en fråga. Ilvilket är det enklaste, ja jag skulle vilja säga det enda medlet att reformera underbuset? Da en menniska känner hunger, så äter hon, då hon är törstig, så dricker hon, om hon fryser, så söker hon upp en brasa. Om nu valmännens antal är för litet, så ökas detsamma, Tag bort från ena sidan hvad som är för mycket, och lägg det dit, der man har för litet. Man har beskylt mig för att utsprida revolutionära principer, att vara en nisellör, en nedrifvare af allt hvad som är godt och barmhertigt i landet. Nåväl, hvad har jag då föreslagit? Jag har upptäckt, att det inom alla sockvar ända från drottning Elisabeths tid, .a, om jag ej bedrager mig, ända frän Alfreds tid, förefinnes ett valsätt, hvarmed alla menniskor äro belåtna, som ingen ogillar, och hvaruti man icke finner någonting stridande emot lag, ordning och eganderätt. Jag har upptäckt, att då parlamentet företog sig att stifta lagar för fattigvården, så antog det detta valsätt såsom grund för sin lagstiftning, och att då det sysselsatte sig med lagstadganden för korporationerna, så lade det äfven för dessa samma grund. Och denna grund, som vi pröf. vat inom våra socknar, i vår fattigvård, och i afseende på våra korporationer, denna grund, som allestädes har befunnits förträfflig, har jag förklarat kunna utan fara tillämpas på denna Vida vigtigare representation, som omfattar hela er lagstiftning, och att sålunda i följd häraf rösträtt bör tillkomma hvarje husfader, emedan ban såsom sådan beskattas för fattigvårdens räkning. Talaren upptog deruppå till besvarande det klander han fått uppbära för sitt lofordande af de amerikanska institutionerna; anförde en mängd exempel på ätskilligt som man länar från Amerika, bland annat huru mänga herrar och damer betalt en farmer från Ohio (hr Rareyj 10 för att lära dem konsten att tämja hästar, och anmärkte slutligen, att man får beundra allt annat, som kommer från Amerika, men om man gillar sina amerikanska brö; i hr mrs, — PNG I 184 ulardans Ach