Aftonbladet – 20 december 1858, sida 2

den stund Mikael erhållit Stephanies bref, kunde-han icke utbäirda i sin ovisshet. Anande, ed hågkomst af å väl Zamoyskis som hans makas stolthet, att bekantskapen med deras vistelse Torde vara dem helig, lät han utbedja sig eft företräde hos konungen, vid hvilket han icke allenast enöll visshet oriktigheten af sin förmodar, utan äfven tillåtelse att hos dem få aflögga ett besök. Hos palatinen oci bans gemål var tillträdet ej så Gårg efter gång, timma efter timma föregafs. något hinder, men med ett tålamod, sådant endist kärleken kan framtrolla det, lät Mikael i erträgnare och mera förbindande ordalag för kvarje gång framföra sin anhållan, tills den slutligen vann gehör. Hvem var lycklig, om ej ban? Att få uttala Stephanies namn inför hennes väns öra, att få afbörda en tacksamhet, som ljuft men djupt vägde på hans samvete, det vär en lycka som uppfylde hans själ med ett öfvermått af sällhet. Lyckan liksom sorgen har en gräns, utom hvilken den upphäfver sinnenas jemnvigt, och förlorar sig i ett medvetslöst drö mande; men om Mikael befunnit sig i ett sådant, då han ändtligen stod vid sina önskningars mål, Skulle han snart ryckts derifrån, då han vid sitt inträde till Marie Casimir läste ett uttryck af köld och förakt i hennes blick, som för ett ögonblick helt och hållet förstummade honom. En tystnad uppstod hvilken hon-slutligen afbröt j det Hon fragade: Hvad för er hit2. H Om förlåtelse! sade Mikael, något sväfvande på mälet, denna fråga väntade jag minst af alla. Efter det bref, för vars mottagande jag har er att tacka, torde ni inse att. Mig att tacka? Ni vågar förolämpa mig i det ni smickrar er-sjelf.n Hvad, ädla fru? sär det:då icke ni som bringat mig ett bref från en hand, som ni vet att Jag dyrkar? Eller räknar ni det för en förolämpning, att jag i den belägenhet ni befinner: er: vågat nalkas er 2 Förblända ericke med några föreställningar om tacksamhet! Endast en nära nog förhatlig eftergifvenhet för vänskapens böner har förmått mig blotta svagheten hos ett hjerta som jag älskar, genom att tillställa er ert bref. Hvad åter den belägenhet angår, i hvilken pi fipner mig, räknar jag den tusen gånger ärofullare än en fribet vunnen genom ett förräderi. Håll!v utropade Mikael med likbleka kinder. Tag tillbaka dera förkrossande ord, eller låt det åtföljas af bevis. Polens allmänna röst och den omständig. het, att ni här står fristorde bevisa nog. Polens. röst! upprepade Mikael. Ni bar hört den från en hand, hvars ord hi ej kan betvifla. Store Gud ! sade Mikael och. lade handen på hjertat. Hur lätt låta icke menniskor och folk förleda sig att nedskrifva sina hårda och