Aftonbladet – 20 december 1858, sida 2

5 2 15 WERE Bell BUR al UU j Valreformrörelsen i England. En af våra medbröder inom pressen med delade för några dagar sedan sina läsare den underrättelsen, att i England .valreformfrågan anni står på dagordningen,. Samma blad hade nyss förut gifvit sina läsare del af ett program, hvari såsom rättesnöre för dess handlingssätt uppstälses den vackra sälsen, att .sanningen har ett större värde än vissa partimeningar, öch allmän upplysning är ett ädlare syftemål än vissa egna satsers genomdårifvande. Mången torde, föreställa sig, att en offentlighetens organ, som. för sig. uppställt denna gyllene regel, Väger väl sina ord och höga vaktar sig att !ör genomdrifvande af vissa pärtimeningaf fördölja sanningen. Det kunde; derföre också falla en och annmaniing att tyda efter .orden den, ofvan anförda uppgiften om valreformfrågan i England, och således afl denna uppgift draga den ära till hands lig-! gande och tydligen af författaren åsyftade! slutsatsen; att det ännu icke är alldeles slut med reformbråket i England, att don stora frå1 gan om parlamentsreformen visserligen cinnu å står på dagordningen, men att ,Englands yppersta tidningar, genom en segrandebevisning, så grundligt nedslagit de i otid anbragta bålstora orden, derom, att snart nog ingen menniska längre skall tala om. någon valreform: Lyckligtvis för England, och lyckligtvis förj alla andra för sin medborgerliga frihet käm-! pande nktioner, råkar detta likväl? icke vara sanning., San inyen är den, att reformrörelsen i England med hvarje dag går framåt, med hvarje dag antager alltmera storartade dimenioner, och detta till trotts: för alla de gycklande liknelser, med hvilka Times försöker att anedslån densamma, och hvilka så flitigt kolporteras hos ossvaf vår nyssnämdebsanningsälskande, publicistiske medbroder. sanningen är den, att alla tecken tyda derpå, att England står i begrepp, att uttaga ett af dessa vigtiga steg på reformens och framåtskridandets bana, hvilka utgöra detta lands storhet och ära och hvilka trygga det mot de omstörtningar, som bemsöka andra länder, der privilegierade klasser förstå att så väl konservera det föråldrade och förruttnade i samhället mot alla efterg:fter åt det fåvitska talet om menniskorätt och menniskovärde. att man slutligen drifver det förtryckta och förhånade folket till ytterligheter och nödgar det att försöka den så ofta olycksbringande utvägen — revolutionen. — Sanningen är de att -reformrörelsen i :England redan kommit på den punkt, att ingen — åtminstone ingen som; har en ställning och ett inflytande att äfventyrta — numera bestrider att en reform måste ske och att tidpunkten för densamma just av är inne. Sanningen är den, att man numera endast strider om huru långt steget bör uttagas, och att till och med vårsvenske konservative medbroders eget orakel i denna fråga,. Times; nödgats medgifva, att man står i begrepp att släppa in litet mera fölk?. Sanning är det slutligen också, att de män, som hufvudsakligen stå i spetsen för reformrörelsen och efter all anledning komma att bestämma dess riktning och resultat, ingalunda synas sinnade att göra sina motståndare mom England och sina belackare i andra länder det . nöjet att gå till några ytterligheter, att uppträda med några bålstora ord?, med något yrkande på: maktens öfverlemnande i deti nakna antalets? hand; utan tvärtom iakttaga en vis måtia, e hofsamhet i ord och anspråk, som med hvarje dag höjer deras anseende och betryggar framgången af den re-: förm, för hvilken de kämpa. ! Vi ba redan förut meddelat några utdrag ur utländska blad, som framstält förhållandena i denna deras rätta dager. På det icke allmänheten må 1.afseende på denna vigtiga rörelse vilseledas af organer, som icke akta för Tof att för vissa egna satsers genomdrifvande fördölja sanningen, -skola vi fortfarande med största uppmärksamhet följa gången och utvecklingen af densamma. De väntade stora mötena hasännu ej egt rum och torde icke taga,sin början förr än Brights reformförslag blir kändt och folket blir, i tillfälle att deröm uttala sig; men några episoder, som kunna anses såsom förspelet till den stora rörelsen, omförmälas likväl i de sist hitkomna engelska tidningarne, och vi meddela till en början en-redogörelse för ett tal, som den ryktbare underhusledamoten, radikalern Milner Gibson hållit i Ashton, och för ett annat, som Bright hållit i Manchester. Läsaren skall deraf bäst döma om den ställning, som dessa det Jiberala partiets hufvudmän intaga. Milner Gibsons tal inför sina valmäni Ashton. Det tal, som af denne; parlamentsledamot; densamme, hvars. motion föranledde Palmerstonska kabinettets fall, dem 7. dennes LylstASNWN, Nar vackt ett stort uppseende, lifvat reformyänvernas förhoppningar och hos Fimes väckt en harm, som gifvit sig luftien artikel, der grekiska. mytologienspå iytt måste taga8 i anspråk; och der talaren förliknas med Italiens blodtörstiga demagoger. Vi meddela här grunddragen af det märkliga anförande, hvaruti en af det radikala partiets förnämsta målsmän uttalat sin uppfattning af dagens stora frågor. Talaren började med en redogörelse för sina åtgörahden vid konspirationsbillens och lord Palmerstons fall. Jag vars — yttrar h n — blott en af dem, som bidrogo att bilda majoriteten, men jag är viss på att endast uttala rena sanningen; då jag säger, att det beslut, xom fattades den 19 Februari, rönte understöd af de mest oberoende och mest erfarna mån, som då hade plats i underhuset. Tal ansåg beslutet icke hafva inneburit någon fientlig sinne-stämning emot Frankrike. Det var en fråga emellan underbuset och landets egen regering, icke emellan underhuset och Frankrike. Konspirationsbillen, i sig sjelf olämplig, framkom dessutom på ett brädstörtande, obetärksamt sätt, ja, på ett för Englands värdighet och oberoende förödmjukande sätt.Å Det var derföre den förkastades. Skulle någonting ) dylikt ännu en gång förekomma, ville talaren fullfölja sama politik, ocH han Hade aldrig: under hela , sitt lif ierfarit en så stor tillfredsställelse isom öfver parlamentets. beslut att förkasta konspirationsbillen, I; änskönt derpå följde en. Wwhigregerings fall. Manl, beskyller oss nu — fertfor ta aren — att ha bragt 4 toriestill väldet. Och sådant är i mångas tankarii enstor förbryvelse. Jig är icke någon tory. Jagh, tillhör ieke.mylordDerbys parti. Men jag skulle vilja fråga denna församling af engelsniän, hvad vi, då allt komme omkring, haft för ondt af: Jord Palmer 4