Aftonbladet – 9 december 1858, sida 3

ä (Insändt.) Om do nya lektorsbeställningarno vid element tarläroverken. Sedan K. M:t numera faststält staten för rikets elementarläroverk, torde det ej vara ur vägen ati med några ord belysa, huru densamma är uppgjord. Då regeringens förslag till rikets ständer att öka både elementarlärarnes antal och dessas löner, långt ifrån att af ständerna nedsättas eller afprutas, tvärtom i båda hänseenden ytterligare höjdes, så gladde slg samtlige elementarlärare deröfver, att de numera hade utsigt att kunna egna sig åt sina maktpåliggande sysslor utan att behöfva nedtryckas af näringsomsorger eller nödgas för sin utkomst anlita andra för lärarekallet mer eller mindre främmande utvägar. Till större delen hafva också dessa förhoppningar vunnit sin foallbordan; skada blott att vid reformens genomförande en på billiglet, vi hade så när sagt på rättvisa, grundad princip ej öfverallt blifvit följd. Vi skola bevisa detta vårt stränga påstående. Då vid de flesta förut högre läroverk, hvilka redan före reformens genomförande haft skyldighet att meddela undervisniog till det omfång, att ynglingar derifrån kunnat till universitetet demitteras), sådana som t. ex. de. fordna stiftskolorna i förening med gymnasierna, katedralskolorna i Upsala och Lund. läroverken i Örebro, Jönköping m. fl., åtskilliga nya lektioner enligt regeringens och standernas beslut skulle tillsättas, och då såväl i regeringens förslag som i ständernas beslut antalet af nya platser i allmänhet var afpassadt efter antalet af de vid hvarje läroverk förut anstälde lärare, hvilka utan att vara lektorer hade åliggande att i vissa ämnen meddela den högsta undervisningen vid läroverket; så smickrade sig dessa lärare med hoppet, att deras befattningar, hvilka åtminstone vid de gamla gymnasierna i afseende på löneförmåner voro de främsta vid läroverken, skulle upphöjas till lektioner och de således deruti få en ersättning för den stjufmoderliga behandling, de hittills fått röna. För regeringen funno snu vid frågans definitiva afgörande tvenne utvägar att taga. Den ena hade varit den af oss i det föregående antydda, att nemligen för lektörer förklara de lärare, hvilka vid förut fullständiga läroverk redan bestridt lektorsåligganden, det vill säga, f. d. adjunkterna vid katedralskolorna, en del af lärarne i Örebro, Jönköping m. fl. samt vid de fordna gymnasierna lärarne i naturvetenskap och lefvande språk. Detta hade väl varit det billigaste, helst re geringen derigenom hade tillkännagifvit, att det är befattningarne, som blifvit lektioner och att något anseende till personen således dervid ej kunnat komma i fråga. Den ändra, mera restriktiva utvägen hade varit att förklara alla de-lärare, hvilka ej hade fullmakt eller konstitutorial såsom lektorer, för adjunkter; att nya lektorsplatser skulle öfverallt, der samtliga -lärarepersonalen understege den i staten bestämda, anslås lediga; samt ått, der så ej vore förhållandet, allt tills vidare, och tills ledighet bland adjunkterna yppade sig, skulle förblifva vid det gamla. Regeringen har gjort ett högst olyckligt försök att välja en medelväg mellan dessa båda alternativer. Den har nemligen resolverat, att adjunkterna vid katedralskolorna, ehuru ingen enda af dem för sin befattning aflagt sådana prof, som skolstadgan föreskrifver för att kunna till lektor utnämnas, och ehuru, efter hvad vi tro oss med visshet veta, blott en enda för densammas erhållande aflagt katederprof, skola utan vidare prof blifva för lektorer förklarade med rättighet att räkna lönetur från deras utnämning till adjunkter. Deremot har den förklarat, att lärarne i naturvetenskap och lefvande språk vid de fordna gymnasierna äro adjunkter (naturligtvis med föreläsningsskyldighet såsom sådana, hvarigenom denna blifvit mer än fördubblad, mot hvad den under den förra regimen var!, samt att, då derigenom adjunkternas antal i allmänhet blifvit större än staten upptager, inga nya lektioner ens skola tillsättas. förrän adjunkternas antal genom uppkommen ledighet minskas. I Örebro skola åter alla lektionerna anslås lediga, och de lärare, som der förut bestridt lektorsåligganden, förblifva adjunkter, derest de ej vilja beqväma sig till att genom nytt prof bevisa sin duglighet att sköta de tjenster, dem de de facto möjligen under en lång följd af år och med erkänd heder och till ungdomens obestridliga fromma förestått. Genom denna -temligen nakna framställning af regeringens beslut anse vi oss hafva anfört tillräckliga skäl för det påstående vi i början af denna uppsats sjorle, att den verkstälda organisationen af läroverken är i vissa hänseenden obillig, för att ej säga orättvis. Slutligen vilja vi bifoga en anmärkning, som dock ngalunda bidrar att ställa frågan i bättre dager. Regeringen har förklarat, att de utan prof tillsatte ektorerna skola för uppflyttning till högre lön få äkna sig sin föregående tjenstetid såsom adjunkter ill godo. Men något sådant finnes ej stadgadt för le lärare, som efter aflagda prof möjligen blifva fördarade värdiga att såsom lektorer, d. v. s. med lek ) Om sådana läroverk, som väl haft rättighet, men ej skyldighet, att meddela så fullständig undervisning, är här ej fråga.