säd, Biskoparne må, som hittills, än vidare uppbära sina anslag. D) Fromma stiftelser. Inkomsterna uppbiras, dels genom inrättningarnes egna tjenstemän, dels af kronofogdar utan ersättning derför, dels af dem, dertill de äro anslagna. Med afseende jemväl å de olika förhållanden och föreskrifterna rörande dessa stiftelser, synes, med några få undantag, i förevarande afseende böra förfaras som hittills. E) Städer. De uppbära sjelfva sina anslag genom deras uppbördsmän; de äro af mindre betydenhet och behöfvas icke qvartalsvis. ! F) Hemmans:äntor och tionde, såsom ersättning för vissa hemman och lägenheter åtföljande besvär, ha uppburits af räntetagarne sjelfva, öch dervid bör tförblifva. G) För tjenstemän vid landtstaten, utom landshöfdingarne, är vid en lönereglering redan förOrdnadt, såsom ofvanföre är nämdt, att dem anslagna hemmansräntor.och kronotionde skolz ingå till kronan, och de få i stället sina löner i penningar qvartalsvis, så att härom icke vidare är fråga. I afseende på landshöfdingarne, så är för dem särskilt lönereglering j senare tider faststäld med vissa vilkor och föreskrifter, dervid bland annat för en del landshöfdingar rörande amortering af ackord vid tjensterna. För de landshöfdingar, son sådant önskade och hos regeringen begärde, skulle förändringen tillämpas, så vidt inte hinder deremot funnes möta. Alla landshöfdingar . skulle i allt fall få uppbära halfva hemmansräntan å halfåret, såsom ofvan nämdt är, och i några län redan tillgår; likasom hemman skulle njuta samma rätt i afseende på landtstatens förra hemmansräntor. (Forts. följer.)