Aftonbladet – 9 december 1858, sida 2

af allmänt intresse, vi här meddela till våra läsares kännedom: Stormäktigste, allernådigste konung! Det kan ej vara Eders Kongl. Maj:t obekant, att stiftsstyrelser och stiftens presterskap för det närvarande tryckas af bekymmer, somtillförene varit nästan okända. På många stållen i landet visa sig religiöst separatistiska rörelser af en mycket betänklig beskaffenhet. Afven i erkestiftet äro sådana förhanden. Så länge någon förhoppning funnits att genom medel, som af domkapitlet bort och kunnat användas, bringa dem till upphörande, har domkapitlet icke ansett sig böra med någon anmälan i ämnet besvära E. K. M., utan låtit sådana medel verka. Då nu flera fall äro förhanden, vid hvilka denna förhoppning försvunnit, är det domkapitlets pligt att för E. K. M. i underdånighet tillkännagifva förhållandet och göra det förfarande, som kan vara att iakttaga, till föremål för öfvervägande af den svenska kyrkans högste jordiske styresman. Den separatism, som i erkestiftet uppenbarast framträdt, är, om dess egentliga syfte betraktas, af tvenne slag: Baptistisk och så kallad Heddergiansk. Den förra måste af vår kyrka anses för irrlära. Den senare är i cultus och annan kyrklig ordning mera afvikande än i läran. Ser man på sättet, hvarpå båda äro förhanden, så finnes att de dels på ett eller annat ställe hafva organiserat sig eller hålla på att organisera sig till särskilt bestående församlingar, och dels, om domkapitlet så får uttrycka sig, sporadiskt hyllas af flera eller färre individer. Med denna skilnad för ögonen går domkapitlet att om hvartdera slaget underdånigst andraga följande. Sporadisk baptism är i å:skilliga församlingar tillstädes. Den befrämjas af kringresande s. k. kolportörer, som mången gång utdela äfven sådana skrifter, som icke noga öfverensstämma med vår kyrkas bekännelse eller äro för uppr tthållande af dess ordning tjenliga och derjemte hålla s. k. samlingar,, och på samlingarne föredrag, genom hvilka de först väcka föreställningar och öfvertygelse om de uppt:ädandes nit för gu lsfruktan och helgelse, och sedan förmå en eller annan åhörare till afvikelse från vår kyrka och dess lära. Att hållandet af sådana samlingar och föredrag i senare tider mycket befrämjats genom den ansvarslöshet, om hvilken anställarne trott sig vara förvissade, är allmänneligen erkändt. Afvikelserna hafva varit mer eller mindre betydliga och mer eller mindre uppenbara. Der de icke hafva varit alltför stora eller öfvergått till ett bestämdt förnekande af vår lära och ett utträdande ur vår kyrka, har saken fått bero och torde tillsvidare måhända få bero på församlingsoch stiftspresterskapets undervisning och öfriga lämpliga tillgöranden. Men på några ställen och med några individer har det gått ända derhän, att de bestämdt vägrat att låta sina barn komma till dop och kristendom, och icke af några föreställningar låtit förmå sig att från denna vägran afstå. Flera fall, i hvilka en sådan vägran blifvit gjord, äro för domkapitlet anmälda: I några af dem äro de föreställningar icke afslutade, som domkapitlet, om ock med ringa förhoppning om framgång, ännu anser böra försökas. Med uppgift derom torde domkapitlet ännu icke böra besvära E. K. M. Men i ett fall är allt tillgjordt, som från presterskapets och domkapitlets sida kan tillgöras. Af underdånigst bilagda handlingar täcktes E. K. M. nådigst inhemta, huru, sedau v. pastorn i Frösunda församling. af Stockholms län Liden anmält, att bondemågen, C. J. Eriksson och hustru icke i godo kunnat förmås att låta deras den 27 Januari d. å. framfödda barn komma till den heliga döpelsen, både kontraktsprosten och domkapitlet genom undervisning föegäfves sökt förmå Eriksson till undergifvenhet under kyrkans ordning, huru domkapitlet derefter lemnat honom någon besinningstid för att utröna, om den meddelade undervisningen något verkade, men huru Eriksson, af sin nuvarände lärare kyrkoherden Wallinder ånyo förekallad och undervisad, icke från sin vägran afstått. Erikssons hustru, flera gånger förekallad, har ej instält sig. Vid sådant förhållande har domkapitlet intet annat att göra än att hos E K. M. i underd. anmäla, att bemälte numera i Röö socken af Stockholms län bosatte Erikssons barn längre äni 8 månader, således i tydlig strid med lagens stadgande, förblifvit odöpt, ehuru det af föräldrarne egenmäktigt blifvit försedt med namnet Christimus. E. K. M:t lärer icke underlåta att i nåder anbefalla hvad som i anledning häraf kan finnas vara lämpligt. Härjemte anhåller domkapitlet i underdånighet om nådig föreskrift, huruvida när de öfriga fallen af så beskaffad vägran, som den nu i underdånighet anmälda, blifva inom stiftet och kapitlet bragta till slut, och såvidt de derstädes erhålla samma utgång, särskilt underdånig anmälan om dem skall göras, eller om hvad angående det nu i underdånighet tillkännagifna anbefalles skall för de öfriga lända till underdånig efterrättelse. Både af inkomna handlingar och genom den embetsresa, som undertecknad erkebiskop under sommaren gjort i några delar af Upland och Gestrikland samt nästan hela Helsingland, är det för domkapitlet bekant, att baptism dels organiserat sig och dels försöker att organisera sig i norra delen af sistnämda landskap. Den har organiserat sig i Bergsjö och Hassela socknar. I Bergsjö utgöra 60 åa 70 personer, i Hassela 100 eller något deröfver baptistmenigheter, som hafva egna föreståndare, hvilka lära och döpa. Menigheterna hafva särskilt gudstjenst med nattvardsannammande. Gudstjensterna äro dels allmänna, för hvem som helst tillgängliga, i hvilka kristendomens mera allmänna läror förkunnas, dels mera enskilta, till hvilka blott de i Mienighetoftia intagne lemnas tillträde, och i hvilka baptistisk lära förkunnas och baptistiskt nattvardsbegående eger rum. Sedan uppmärksamhet och bevågenhet för de i de allmänna sammankomsterna uppträdande predikanterne blifvit väckt, lyckas det mången gång dessa att till baptistiska satser och till baptistisk ordning öfverföra åhörare, som då blifva döpta och intagna i menigheten. Genom sina föreståndare säges denna stå i gemenskap med ett baptistsamfund i Stockholm, till detta aflemna årliga rapporter och för baptisternas gemensamma angelägenheter sammanskjuta medel, med hvilka man hufvudsakligen skall afse upprättandet af någon svensk anstalt för baptistlärares bildning. Me1 dessa menigheters föreståndare i båda de nämda socknarne hade undertecknad erkebiskop utförliga samtal, som öfvertygade honom, att de i sina meningar äro lika så orubbliga, som fasta i sin föresats att sammanhålla menigheterna i baptistisk lära och ordning. Likaledes är han öfvertygad, och denna öfvertygelse delas af domkapitlet, att med flertalet af dem, som till dessa menigheter anslutit sig, ingenting i hast kan genom undervisning uträttas. De äro för det närvarande så tills fredsstälde af sina egna åsigter och så otillgänglige för alla andra, att alla i annan riktning åt dem sagda ord blifva utan verkan. Hvad med tiden kan uträttas, derom vågar domkapitlet intet förutsäga. Domkapitlet har gjort hvad som varit möjligt att göra, för att förse Hassela församling med en tjenlig extraordinarie lärare. I Bergsjö hoppas domkapitlet att den ordinarie läraren; som för ej lång tid sedan kyrkoherdeembetet tillträdt, skall vara någorlunda tillräcklig. Ehuru betänkligt det må vara att emot lagen låta menigheter af detta slag bestå, finner domkapitlet det dock lika betänkligt att med andra medel än undervisningens försöka att dem — ———Ö—J—ETIermr vmuuu——v—————?aaunrmsovreeevvehtrv een