Aftonbladet – 9 december 1858, sida 2

verdrifven ömhet har sin del deri, och det gör mig tacksam. Denna mildhet var mer än Ingeborg kunnat vänta. Hon såg på Johan, och det föreföll henne nästan som om de grofva dragen blefvo vackra. Så stor är godhetens makt öfver vårt hjerta, att den meddelar de intryck den väcker äfven till de föreställningar vi hemta genom våra sinnen. FER Du anser mig då icke barnslig ? frågad hon. Endast god, ömsint och omtänksam; men lät dig ej deraf förledas till onödig orolv : Jag drömde att jag såg dig liggande på marken, blodig och med tillslutna ögon. Jagten är ett farligt nöje. För barn och qvinnor, som icke förstå att handtera ett skjutgevär; men för mig har du icke att frukta. Lofvar du att taga dig till vara? Ja, min vackra sibylla, ja. Lofva mig bara, i din ordning, att icke hafva några onödiga sorger! Du är, förb—a mig, sju resor vackrare då du ser glad ut. Jag skulle vilja betala hvarje leende på ditt ansigte med en dukat. Ingeborg suckade. Hvarifrån denna omsorg för min glädje?, Jag är, på min ära, icke så känslolös som du kanhända tänker, Glädje skapar lycka, och lycka... Lycka skapar glädje, afbröt Ingeborg.n Du känner dig således icke lycklig? Nej, nej; Jag förstår! Det är något som fattas, ja, det är ganska mycket som fattas, men trösta lig, min syster, det skall icke låta länge vänta på sig. Jag har också en smula förutseende, ast jag icke hemtar det i drömmar, och det säges att en stor lycka väntar dig, större än lu sjelf torde vänta dig. Seså, låt nu detta göra dig litet glad! Men, ta mig sju tusan