Aftonbladet – 4 december 1858, sida 3

Kom, -herr grefves, sade hertigen, ej utan en fin udd i sin ton; jag bedyrar att ni ej skall löpa den ringaste fara, ty den buse vi-nu gå att besegra är parfymerad som en hofman, fet som en kapucinermunk, aptitlig som en dalkulla och väl stekt som en ärlig soldat. Allonsi Kongsörs kök och matsalar hade i dag öfverträffat sig sjelfva. Borden dignade af anrättningar, bland hvilka ett björnhufvud, siradt med persilja och lager-. blad, intog hedersplatsen. Franskt och spanskt vin glimmade i stora silfverkannor. Framför hvar gök stod en silfverbägare, stor nog att pröfva dens kraft, som ville göra besked. Man kunde tro-sig försatt tillbaka-i den frossande förmyndaretiden. Och efter en kort bordsbön grepos fat och remmare an med jägares hunger och jägares törst. Ingen fick vara borta: de sårade jägarne linkade bland dem också den till hälften ihjelkramade Gösta Bertelsköld. Alla skoll dricka. När konungens blickar mötte den förlägne och orolige Piper, var det blott För att, fatta kannan och nicka åt honom ett res severas, än erastinum! Aldrig hade man sett kung Karl dricka så mycket; och likväl drack han ännu som en jungfru. Men de pröfvade veteranerna i konsten begyute hoppas, att han med tiden kunde lära sig mandom. Vinet flödade, gästabudet blef högtjudt. Vilda krigsbragder, befängda jagthistorier, löjliga kärleksäfventyr kommo på tal. Gyllenborg, uppmanad att improvisera, steg på ett bord. och deklamerade med anspelning på skung Karls första seger. När kyska fru Dian sin mund åt Mars framräckte, Log Bachus i sitt skägg, och Venus Astrild väckte: Gack, käre Son ...n Nu slog det stora vägguret tolf. Piper reste sig upp, men koungen vinkade åt skalden att fortfara! Gack, käre son, och bed Vulkanus snarligt komma, Ty pantzaret är bräckt, och dygden fått en skråman... Ännu ett högt skällande jubel — det sista — beledsagade skaldens skämt. Men derpå reste sig kung Karl med Plötsligt allvar och sade, vänd till Piper: Hr grefve, jag har lofvat mina vänner en glad dag. Den är tillända, och jag är beredd att höra er, Ni ser omkring eder män, som ingenting förråda. Tala högt och fritt; hvad har ni att säga mig?, i Eders majestäts, sade Piper tvekande, danskarne göra framstög. Holstein förhärjas..Tönningen är nära sitt fall. Kriget är oundvikligt.