Aftonbladet – 4 december 1858, sida 2

1 okunnighet —, så är en dylik åtgärd, med sina deraf följande konseqvenser, ganska fintligt uttänkt, för att låta stora öfverskott, som de facto icke finnas, skyldra på papperet. Då J. A. G. vidare förmenar, att den summa, stor 1,565,000 rdr, som numera af tullmedlen skall utgå i form dels af bidrag till handelsoch sjöfartsfonden med 750,000 rdr och dels såsom tolagsersättning med 815,000 — i sjelfva verket blir mindre (i år), emedan tulluppbörden minskats,, så har J. A. G. uti denna uppgift fullkomligt misstagit sig. Rikets ständer hafva (se deras skrifvelse nr 164) nemligen stadgat, att bidraget till handelsoch sjöfartsfonden skall utgå med årligen minst 750.000 rdr; men då bruttoinkomsten å tullmedlen öfverstiger 15 millioner rdr, skall detta bidrag med vissa procent ökas. Tolagsersättningen, grundad på medelbeloppet af 18533—535 årens tulluppbörd, är bestämd till 815.000 rdr årligen; men då den nu öfverstiger 9,324,000 rdr (medeltalet för ofvannämde år), så skall tolagsersättningen ökas med 5 procent; understiger tulluppbörden sistnämde belopp, då skall tolagsersättningen minskas med vissa procent. Följaktligen har J. A. G. antingen misstagit sig då han uppgifver att berörde bidrag och ersättning i år kunna minskas, eller ock har J. A. G. inom sig varit förvissad derom, att tulluppbörden för i år skall betydligt understiga det af oss beräknade bruttobeloppet. Då redan i vår förra uppsats visats, att tullverkets — utgifter förlidet år utgjorde 3,070,000 rdr, och med temlig visshet kan antagas i år icke blifva mindre; så är det sannolikt, huru man än vill räkna, att en betydlig brist i den kalkylerade nettoinkomsten skal! uppstå, enär — och det medgifver äfven J. A. G. — bruttouppbörden är mindre än i fjol. Då J. A. G. uttryckligen önskar, det man måtte helt lugnt afvakta långa månaders tid då allt detta, i stället för att mer eller mindre tillhöra gissningarnes område, blifver ett kändt och utredt sakförhållande; så villfara vi denna framställning desto hellre, som vi ganska gerna skulle se om ingen brist i den af ständerna beräknade tulluppbörden uppkomme. Då vii vår sista artikel sökte visa nödvändigheten af att de ofantliga statsutgifterna vid nästa riksdag minskas, och att derigenom uppkomna besparingar blifva anslagna till de påbörjade jernvägarnes fullbordande, är det klart, att om näst sammanträdande ständer icke nödgas anvisa medel till betäckande af en under innevarande statsregleringsperiod uppkommen brist, ett så mycket större belopp af statsinkomsterna skall blifva tillgängligt för jernvägsarbetena, och den utländska statsskuldsättningen följaktligen kunna undvikas.