Aftonbladet – 2 december 1858, sida 3

Tvinga mig ej att göra det! Ett bredt, trotsigt skratt blef hela svaret. Dermed var Storms tålamod slut. Gossar,, sade :han, nu gäller det att löpa till storms. Knappast hade han uttalat detta innan han fick höra gnäggningar af en häst inom planket, jemt ljudet af dess slag emot marken. Aha, mumlade han. Skall en kavallerichoc möta oss? Fintlig af naturen och öfvad i all slags krigisk vaksamhet, märkte han att hästens steg togo en aflägsnande riktning, hvilket genast väckte hos honom den förmodan att planket hade ännu en port, hvarigenom den ridande skulle utkomma, I ögonblicket delade han sin lilla trupp, qvarlemnade halfva delen och företog med den andra en rekognoscering kring planket. Han stärktes i sin öfvertygelse, vid det han hörde en bom aflyftas och en nyckel gnisslande kringvridas; han påskyndade; sin och sina kamratecs gång så mycket deras bristfälliga fortkomstmedel det medgaf, för att hinna fram till joe då den ö pnades, och lyckades också deri, tack vare dd många sär kerhetsmedel hvarmed den var tillåst, och hvilka fordrade sin tid för att öppna. Just som Storm anlände till den punkt, derifrån ljudet lät höra sig, knarrade en tun port på sina gångjern och en ryttare visade sig, färdig att spränga igenom. Ingen ut härb ropade Storm och fattade bästen i tygeln. j On ma decouvert! stammade Jaquot, som efter välförrättadt ärende i öfrigt blifvit uppe. hållen för anskaffandet af en häst, att fö skyndsamhetens skull komma öfver till Kong. elf och der vidare öfver elfven, för att fort sätta beskickningen till Elfsjö. Storm, som genast förstod hvem han: hade för sig, svarade;