Aftonbladet – 2 december 1858, sida 3

26 ta RvR JRR ar Vr rr Bref från England ). Från en resande landsman. I parlamentshuset finnas åtskilliga domstolar inlogerade och, såsom bekant är, fungerar öfverhuset äfven såsom domstol. Jag besökte dessa -.några gånger. Vid de tillfällen då öfverhuset satt. som domstol fann jag detsamma bestå blott af lordkansleren, hvilken stod i embetsdrägt på golfvet och, såsom det tycktes, föredrog ärendena samt yttrade sig öfver hvad som hade afseende på då förevarande frågor, för hvilket ändamål han flitigt anlitade åtskilliga juridiska afhandlingar och uppläste utdrag ur desamma, samt af fem eller sex lorder, hvilka i sina hvardagskläder sutto der och hvar, med benen upplagda på bänkarne, och läste tidningarne samt kommo och gingo. Det ville således synas som om afgörandet skulle komma att bero på lordkansleren ensam. I de andra domstolslokalerna i parlamentshuset tillgick deremot mycket mera värdigt och högtidligt. Polisbetjenter i uniform höllo vakt vid ingången och tillsågo att en hvar, som inträdde, undvek att göra buller samt aftog hatten, med hvilket senare, som bekant är, utländningen eljest ej är så nogräknad som svensken. Golfven äro belagda med mattor, att förtaga ljudet af åhörarnes steg, och bänkar äro anbragta för åhörarne. Domrarne och advokaterna äro i embetsdrägt, d. v. s. med svarta kåpor och pudrade peruker, dessa senare olika för de olika befattningarne. Under det domrarnes peruker mera liknade en lockig fårskinnsfäll, voro advokaternas nättare och prydligare, friserade samt med en liten stångpiska i nacken. Inför svenska ögon skulle visserligen denna utrustning icke bidraga till domstolens värdighet. Vi äro för ovanda vid att se en dylik drägt annorstädes än på teatern för att den hos oss skulle väcka annat intryck än åtlöje. Men så är icke förhållandet i de länder, der föreställningen om en domstol är oskiljaktig från den om svarta kappor och pudrade peruker. När jag besökte dessa domstolar, såg jag ofta herrar inkomma, åtföljda af sina damer, hvilka, försigtigt framsmygande, betraktade de utspökade domrarne oth advokaterna såsom vore dessa underliga djur eller ock trollkarlar. I Engelsmannen har i allmänhet för sin domstolsförfattning och sina lagar samma blinda beundran och samma öfvertygelse om deras förträfflighet framför alla andra länders, som han hyser för landets administrativa och kommersiella institutioner, för sin åristokrati, för sig sjelf och för allt engelskt. Detta drag, om än ofta stötande för utländningen, som ej kan undgå märka, att hans lands institutioner och lagar samt hans landsmän i många atseenden fullt kunna jemföras med de engelska, innebär dock en viss grad af patriotism; och jag ser hellre den engelska, franska amerikanska eller norska inbilskheten och hör deras skroderi om deras lands förträfflighet framför oss, än jag hör svensken sjelf söka att på allt möjligt sätt, orättvist och utan kännedom om förhållandet i andra länder, förtala och nedsätta sitt land och sina landsmän, hvilka, så land som folk, dock torde i sjelfva verket kunna fullt mäta sig med hvilket annat land och hvilken annan nation som: helst, icke i rikedom, storlek och makt, men i bildning, sedlighet, intelligens och framför allt heder. De andra nationerna hafva mycket framför oss, men så hafva viock mycket framför dem. Blygsamheten är nog en vacker dygd, men det är med henne som med frikostigheten och gifmildheten; man bör utöfva den på sin egen bekostnad, ty gör man det på annans eller på sitt lands bekostnad, så blifver den ett groft fel. Jag har med glädje sett att Bayard Taylor, i sina bref, förebrått svenskarne detta fel, i öfrigt framhållande deras måhbga förtjenster. Måhända skall denna förebråelse, gjord af en utländning, verka något godt; framstölld af en svensk, skulle deråt ej egnas någon uppmärksamhet. u : Naturligtvis underlät jag icke heller attbesöka Westminster Abbey, så ryktbart såsom graf för större delen af Englånds framlidne stora statsmän, krigare, poeter och andra snillen m. fl. Kyrkan är i allmänhet öppen hela dagen, och ständigt nya resatide infinna sig för att bese densamma, hvadan förevisningen oupphörligen pågår. Få minuter efter det jag inträdt i kyrkan ropade en kyrkobetjent att de, som ville bese kapellerna, skulle åtfölja honom. —) Se Aftonbl. n:ris 277—279. X . EKEN Re a ; SRS PAS FR