Aftonbladet – 2 december 1858, sida 3

Tror du jag frågar efter hvad träben sä ger? svarade qvinnan, som var Peders förut omtalade äkta hälft. -: Ni, nej. När qvinnorna äro sådana som duyfråga de ej efter om sjelfva stenarne talade; Men vi skola lära dig hvad det är att lyda. Rapp, tag blosset från henne, och du, Knall, för in henne i stugan och skaffa dig ett tåg eller något i den vägen. Hvad tänker ni göra? Binda ett par händer, som alltför öfvadt leka med mordvapen. Binda Peder Påvelson! Dertill är du för smalbent, min gubbe. Släpp, min gubbe; släpphonom, säger jag, annars ska I dyrt få ångra er. . Jo, det låter höra sig att en käring hotar kung Carls gossar! — — Höger om, mutter! Marsch in med dig Till. detta kommando af Storm bifogade Knall ett handgrepp så eftertryckligt öfver hustruns nacke, att hon ögonblickligt gjorde frontförändring. Detta gjorde henne ursinnig, 8 med en af vrede darrande röst utstötte on: Mina söner äro i annalkande; jag har sett tecknet. från fören af deras båt; de äro sex och skola slå ihjäl er allesamman, vore I än så många, om de finna ett hår på sin faders bufvud krökt. Derföre packen er bort, säger jag, och tacken er Gud att I slippen för så godt köp! sVi ha icke för vana attspringa för skrämskott, min gumma lilla,, sade Storm. Hafva vi småbjessarne att vänta oss i flanken, är det bäst att vara på det torra med storbjessen. Under tiden hade en af hans män gått att på den fallna hästen afskära tyglarne, hvarmed man band Peders händer. Medan detta verkstäldes, läto röster höra sig utanför den porten der Storm först begärt inträde,