Aftonbladet – 2 december 1858, sida 2

han ej tid eller sinnesledighet för några vidlyftigare kombinationer. Detta hade ej heller till mycket gagnat, då det var angelägnare att förekomma den förrådda planen än grubbla öfver motiverna till densamma. Dalberg måste således nöja sig med att, i den knapphändighet tid och omständigheter medgåfve, upptänka säkraste medlet dertill. Kommen till sitt logis, tillkallade han Storm. hvilken alltjemt qvarstannat i hans tjenst och under tiden kommit i åtnjutande af den tillgifvenhet och förtroende, som den välvillige och trogne tjenaren stundom med erkänslans rätt afvinner sin husbonde, och anförtrodde honom, under brådskande tillrustningar för sin resa, hvad som var -å färde, samt ålade honom att begifva sig till ,Gömman för att befria det oskyldiga offret och återföra det i säkerhet. Vid detta uppdrag lyste Storms föga med en glans, hvari det gamla krigarlynnet framskimrade i ungdomlig eld. Skall ske, skall sken, sade han, under det han tillsnörde Dalbergs rensel. Efter hvilka order har jag att förhålla mig? Det är mig icke möjligt att uppgöra planen för din expedition. Hvad du skall uträtta, vet du; sättet måste jag anförtro åt din egen urskilning. Likyäl synes det mig råd ligt att du söker dig ett handtast sällskap, ty sannolikt är, att du ej i Peder Påvelsen får en släpphändt kari att göra med. Här har du pengar. Hvad du med dem kan: vinna, gör det. Bäst är att allt sker utan buller och du i största tysthet för det unga fruntimret tillbaka till riggen med den hvita randen och delfinen till gallion. Måtte himlen ge dig lyckal Var icke rädd, husbonde! Mitt fältrop skall bli: Gud och vår rättvisa saki och med det går det nog, skulle vi ock få lägga till