Aftonbladet – 2 december 1858, sida 2

I — emedan oaktadt vår bloiistrande ställning synes en viss återhållsamhet i förbrukningen af tullinkomstgifvande öfverflödsvaror göra sig gällande, på samma gång en reaktion börjat uppstå i afseende på bränvinstillverkningen, som troligen snart nog icke kommer att på långt när bereda staten så hög inkomst som beräknats ). Under sådana förhållanden, och då en statsbrist efter alla anledningar redan inträdt, som vid nästa riksdag måste betäckas, uppstår helt naturligt den frågan: Skall det blifva en lätt sak att liqvidera räntan och amorteringen på den utländska skuld, hvarmed Sverge redan laborerar? Vilja vi härvid förbise hypoteksföreningarnes ofantliga och alltjemt stigande utländska skuld, såsom icke varande statens, utan blott hålla oss vid den direkta statsskuld, som sist församlade ständer läto upptaga, så utgör den dels 20,000,000 rdr (jernvägslånet) dels 12,000,000 rdr f(statslånefonden), eller tillhopa 32 millioner rdr ). Räntan å begge, jemte amorteringen å det förra, kan icke beräknas till lägre belopp än 6 procent årligen. alltså en årlig utgift af 1,920,000 rdr. Skulle det nu verkligen lyckas våra poetico-statsekonomer att förmå nästa riksdag till en ytterligare utländsk skuldsättning af 65 millioner Tdr allenast till jernvägsbygnaders utförande, och märk väl! då är ändock icke ett öre upptaget såsom lån direkt till förökande af rörelsekapitalet i landet, hvarom äfven våra stateekonomer tala såsom behöfligt), så är det föga troligt att lånevilkoren blifva billigare — eftersom de svenska obhgationerna i allmänhet bevisligen icke äro så begärliga i utlandet sem tillförene, och det af lätt insedda skäl — ön 6 procent (då ränta och amortering sammanslås), alltså en årlig utgift af 3,900,000 rår; lägges härtill räntan och amorteringen å de redan upplånta 32 millionerna — 1,920,000. så uppkommer en stående utgift, årligen af 5,820,000 rdr, eller nära tre gånger högre belopp än den nuvarande årliga ordinarie bevillningen utgör. Men icke nog härmed. Till utförande af hela det uppgjorda jernvägssystemet med tillägg af de bioch lokalbanor, som måste blifva en gifven följd af det förra, eftersom alla intressen, sedan gärdet blifvit uppgifvet. hafva lika rätt att få sina anspråk uppfylda — erfordras minst tvåhundra millioner rdr. Af:äknas derifrån de redan upplånta 20 millionerna, äfvensom de 65 millionerna, hvilka vi förmoda att våra statsekonomer nöja sig med att vilja upplåna vid nästa riksdag, så erfordras 115 millioner rdr, som skola upplånas — naturligtvis i utlandet. Penningetillgången der skall blifva utomordentligt god och vår kredit skall växa betydligt, hvartill ingen anledning förefinnes (enär der som här äller Dumboms regel, att ju mera man lå nar, desto mera sätter man sig i skuld), om sistnämda summa skall fås på lika vilkor som vi ofvan beräknat, d. v. s. 6 procent: i så fall utgör årliga utgiften för dessa 115 millioner rdr — 6,900,000 rdr — och lägges härtill ofvan upptagne 5,820,000 rdr, så får Sverge en årlig utgift af 12,720,000 rår, eller mer än sex gånger högre belopp än den årliga ordinarie bevillningen nu utgör. Men det är ju alldeles otänkbart — skall tilläfventyrs någon invända — att Sverges rikes ständer, som alltid visat sig så betänksamma när det gällt penningar, skola blifva till den grad obetänksamma, att de fördjupa landet i en utländsk skuld af ett par hundra millioner riksdaler! — Ja visserligen ser det otroligt ut, svara vi —; men denna skuldsättning sker icke på en gång: då skulle den beAntages att sista qvartalet i år uppgår till lika högt belopp som förlicet är (hvilket dock möjligen är väl högt) eller: bilRÖrS Famn sen een mv e 3,074,000. så skulle 1858 års tuluppbörd brutto DIILYG FÖL vi enter segare est r RS Sr ORKEN. 10,055,009. Antages nu att härifrån skall afdragas för aflöningar, restitutioner och omkostnader ett lika belopp som i fjor, eller . : 3,070,000. så återstår rdr ... .6,985,000. Men berörde summa utgör dock icke den rätta, staten tillkommande nettobehållningen; ty från sistnämde summa skall vidare afdragas tolagen samt afgiften till handelsoch sjöfartsfonden, hvilka afgifter förlidet år erlades af importörerna särskilt, men numera äro inberäknade i tullsatserva och skola af inflytande tullmedeln godtgöras stapelstäderna och konvojkommissariatet. Tolagen utgör rdr 815,700 och afgiften till handelsoch sjöfarts fonden 750,000, eller tillhopa rdr 1,565,000. Då detta belopp (som vi i vår förra beräkning uteglömde) ailtså skall afgå från 6,585,000 rdr, utgör verkliga nettobehållningen å tullmedlen, som tillkommer staten, rdr 5,420,000. Då nu sist församlade ständer beräknade den årliga nettobehållningen å tullmedlen till 9,500,000 rdr, så befinnes den sanrolika bristen i den påräknade tullinkomsten blifva — icke 2 å 3 millioner rdr, som vi i vår förra artikel omförmälte — utan fyra millioner åttio tusen rdp rmt. ) En kuriös omständighet kunna vi härvid ej underlåta att här påpeka, Ännu för några år sedan ansågs icke den såsom en god patriot, hvilken idkade bränvinsbränning. Nu, sedan staten räknar på bränvinsskatten såsom sin näst största inkomst källa, anses de, som nu afsägasig att idka nämde handtering, alls icke såsom goda patrioter. Staten behöfver skatten, — säger man. Under för :yndareregeringen utfärdade hertig Carl, sedermera Carl den trettonde, en skrifvelse i eget namn, med uppmaning till presterskapet att förmå sina åhörare till en allmännare briänvinsbränning, emedan staten var i stort behof af ökade inkomster. Tänk om det högvördiga ståndet ännu en gång skulle få sig tillstäldt något dylikt cirkulär, liksona det nyssnämda, undertecknadt: Carl. ) Ställningarnes, författare har redan meddelat några yttranden af kronprinsen-regenten, som antyda, det afsigten är att omsätta tolfmillionerslånet, som rätteligen skall vara liqvideradt ultimo 1860, till ett lägre amorteringslån. Troligt är att för en sådan åtgärd skall intet hinder möta, Om Jlåntagarne få afgöra frågan. .